Varpå jag får försöka förtydliga mig igen.
Stora Forsa den 22 juni 2006
JUSTITIEKANSLERN
Att; Gun Löfgren-Cederberg
Jag får en känsla av att justitiekanslern inte inser allvaret i det jag försöker förmedla. Det rör det största ingrepp en stat kan göra i människors liv, nämligen att ta deras barn från dem med tvång och där måste ett klart ansvar kunna utkrävas om något går fel.
Justitiekanslern kan fortfarande inte se att detta är ett ärende som Justitiekanslern har anledning att granska. Justitiekanslern säger; Det framstår som klart att det civilrättsliga (skadeståndsrättsliga) ansvaret för eventuella fel i kommunens verksamhet vilar på kommunen som juridisk person. För kommunens ansvar torde det i princip sakna betydelse var i kommunen som ett fel har blivit begånget, t.ex. om det är enskilda socialtjänstemän som har felat och/eller ledamöterna i socialnämnden. Varken ”socialnämnden” eller ”socialförvaltningen” kan bära ett skadeståndsrättsligt ansvar eftersom de inte är juridiska personer. Enskilda arbetstagares eventuella ansvar begränsas av bestämmelsen i 4 kap. 1 § skadeståndslagen.
Ni skriver att varken socialnämnden eller socialförvaltningen kan bära skadeståndsrättsligt ansvar eftersom de inte är juridiska personer.
Det är ju just det här jag vill att JK skall titta på. Vi pratar heller inte skadeståndsrättsligt ansvar eftersom tingsrätten i detta ärende beslutat om mellandom där vi i första instans skulle bevisa att något fel begåtts. Där togs skadestånd överhuvudtaget inte upp.
Förvaltningsdomstolarna hänvisar alltid till nämnden som ansvarig I samtliga domar jag läst (det rör sig om ett hundratal) så är det nämnden som är ansvarig. Nämnden är ansvarig för att vårdplanen följs. Nämnden är ansvarig för att umgängesrätten följs etc. Förvaltningsdomstolarna hänvisar alltså alltid till en specifik och namngiven nämnd som bär ett tungt ansvar. Det är nämnden som beslutar att ansöka om vård enligt LVU till länsrätten. Det är alltså nämnden som tar det första kritiska beslutet om att ta medborgares barn med tvång. Det är nämnden som har det tunga ansvaret att kritiskt granska den utredning som ligger till grund för socialtjänstens förslag till LVU för att förvissa sig om att utredningen följer 1 kap 9 § RF , att den varit saklig och objektiv och beaktat allas likhet inför lagen. Att kritiskt granska något innebär att man går igen allt material som ligger till grund för utredningen och förvissar sig om att utredningen är saklig och objektiv. Det innebär faktiskt att man också måste träffa de inblandade parterna så som föräldrar och barn för att se att eventuella konversationer med socialtjänsten som finns återgivna i journaler är sakligt och objektiv återgivna. Det är bara staten i Sverige som har rätt att med tvång ta medborgares barn. Staten delegerar ner detta arbete till respektive kommun som i sin tur ger en delegation till sina respektive socialtjänster. Det är nämndens ansvar att bevaka denna delegation och förvissa sig om att socialtjänsten till punkt och prickar följer delegationen. Om socialtjänsten inte följer delegationen skall den återkallas.
Socialtjänsten har i fråga om LVU ärenden endast förslagsrätt. Det är nämnden och bara nämnden som kan ta beslut och är ansvariga för dessa beslut.
Jag har aldrig under 11 års arbete hittat en socialnämnd som kritiskt granskat en utredning för att förvissa sig om att den är grundlagsenlig. Förklaringarna är nästan alltid de samma. Vi litar på våra socialsekreterare. De har kunskapen, den har inte vi. Vi är fritidspolitiker, vi har inte tid att gå igenom kanske hundratals handlingar och intervjua medborgare.
Och faktum är att de inte besitter kunskaperna i de flesta fall, likväl skall de kritiskt granska utredningen innan de tar beslut om att ansöka om LVU, alltså ta medborgares barn med tvång.
I förvaltningslagen står att myndigheten alltid skall vara tillgänglig och besvara medborgarnas frågor. Nämnden kan kanske inte anses som del av myndigheten, men nämnden är den som fattar mycket tunga beslut som rör medborgare, att ansöka till domstol om att ta deras barn med tvång.
Jag har i 11 år i alla ärenden där jag varit ombud försökt få träffa nämnden. Jag har skrivit till nämnden, men alltid fått svar från socialtjänsten. Jag har bett att få sammanträffa med nämnden, men aldrig fått svar. Detta rör inte bara en nämnd i en kommun utan flera nämnder (det har varit val under tiden och nämnder har förändrats) i 6 olika kommuner runt vårt land.
När jag inte fått svar från nämnderna har jag skrivit till kommunalnämnden, till dess ordförande och alltid fått samma svar. Vi litar på våra tjänstemän, ingen har någonsin tagit min förfrågan på allvar och ingen har någonsin tagit mina anklagelser om att nämnden inte bevakar den delegation man lämnat till socialtjänsten på ett tillfredställande sätt.
Nu vill jag ta det aktuella ärende som exempel, men återigen vill jag påpeka med styrka att jag inte ber JK ta ställning i detta specifika ärende utan det används bara som exempel för att belysa problemet.
1997, när jag kom in i ärendet insåg jag ganska omedelbart att BUP felbehandlade barnen och det stod snart klart för mig att socialtjänsten inte meddelat BUP om att barnen befunnits i ett familjehem där de misshandlats och tvingats kalla familjehemsföräldrarna för mamma och pappa. BUP hade alltså missletts tro att det var de biologiska föräldrarna som misshandlat dem eftersom barnen berättade vad mamma och pappa gjort. Socialtjänsten har i länsrätten 2002 och i tingsrätten i detta ärende erkänt att man underlåtit att informera BUP, så om detta råder inget som hels tvivel.
Jag skriver nu till nämnden och berättar vad jag kommit fram till och begär att nämnden skall reagera, men jag får inget svar och inget händer. Jag ber att få träffa nämnden, men jag får inget svar, all min konversation besvaras istället av socialtjänsten, den socialtjänst som underlåtit att informera BUP. I 5 rättegångar i läns- och kammarrätt använder sig nu socialtjänsten av intyg från BUP som hävdar att de biologiska föräldrarna misshandlat och sexuellt utnyttjat sina barn. Jag meddelar socialnämnden detta, men man tar ingen notis. Det här rör tvångsomhändertagande av barn. Två pojkar har med tvång skilts från sina föräldrar och föräldrarna har anklagats för grova brott för vilka det är oskyldiga och nämnden måste ha ett otroligt ansvar här, men nämnden finns som sagt inte. De som skall bevaka delegationen bryr sig inte.
Nu stämmer vi kommunen och nämnden och vilka representerar kommunen i rätten, jo socialtjänsten, alltså tjänstemännen som inte meddelade BUP. Tjänstemännen i rätten slingrar sig och hävdar att det är nämnden som är ansvarig för det hela, men ingen nämnd finns. När vi kallar den person som var nämndens ordförande 1993 så gör kommunen allt för att lägga hela skulden på dåvarande nämnd och själva kliva ut med hedern i behåll. Domstolen säger nu att nämnden och socialtjänsten är samma part och jag kommer inte åt någon som är ansvarig och domstolen konstaterar att socialtjänsten inte gjort något fel vid omhändertagandet. Nämnden har man alltså helt bortsett från och hela rättegången kom att handla om, om socialtjänsten begått några brott eller inte och uppenbarligen är det inte något brott att inte informera BUP. De må så vara, men jag anser i alla fall att nämnden bär ansvaret för att detta fall inte fick en lösning redan 1997 när jag kom in i bilden och att det idag inte finns någon nämnd eller person att ställa till svars eller få svar på frågor från är oroväckande.
Skulle domstolen acceptera i t.ex. Skandia-affären att Lars-Erik Petersson representerades i rätten av en försäkringsförsäljare?
JK säger själv i brev till mig; Varken ”socialnämnden” eller ”socialförvaltningen” kan bära ett skadeståndsrättsligt ansvar eftersom de inte är juridiska personer. Enskilda arbetstagares eventuella ansvar begränsas av bestämmelsen i 4 kap. 1 § skadeståndslagen. Det är ju just detta jag säger. Hur kan vi tillåta ett samhälle som kan ta medborgares barn med tvång utan att någon kan ställas till svars för det. Nämnden har ett ansvar, det bevisar förvaltningsdomstolarna och 1 kap 1 § RF säger att; Makten i Sverige skall utgå från folket. Det är nämnden som är denna makt och det är nämnden som är ansvarig, men JK hävdar alltså att nämnden inte kan ställas till svars för sina beslut. Nämnden som har denna makt och detta ansvar behöver inte ens infinna sig i domstol utan kan skicka tjänstemän att svara på varför nämnden tagit de beslut man tagit. Hur kan socialtjänsten veta det? Jo visst ja. Domstolen hävdade ju att socialtjänsten och socialnämnden är samma part, så makten i Sverige utgår alltså inte enbart från folket utan även från tjänstemännen som enkelt kan bli maktens ställföretradare.
Nämnder kan alltså fortfarande helt ansvarsbefriade låta bli att kritiskt granska socialtjänstens utredningar för LVU för att förvissa sig om att de är sakliga och objektiva som 1 kap 9 § RF fodrar att de skall vara. Nämnderna kan helt ansvarsbefriade säga att vi litar på våra tjänstemän och låta dem obehindrat ta medborgares barn med tvång. Även om nämnden vet att deras socialtjänst ljuger för andra myndigheter och undanhåller sanningar så har nämnden inget ansvar.
Hur kan förvaltningsdomstolarna påstå att nämnder har ansvar när inget ansvar går att utkräva. Inser och förstår inte JK att något är allvarligt fel här. Tusentals barn omhändertas med tvång i Sverige varje år och det finns ingen ansvarig för detta förutom tjänstemän. Jag tror att någon inte riktigt vill förstå innebörden i regeringsformens 1 kap 1 § Makten i Sverige skall utgå från folket och att ta medborgares barn med tvång är att visa maktens absolut längsta och farligaste arm, en makt som inte har något ansvar. Inser och förstår verkligen inte JK hur allvarligt detta är? Eller tror JK att vi i Sverige har en medfödd och ohotad demokrati som aldrig bör eller behöver ifrågasättas?
Det kan inte vara så att makten sitter skyddad och tvingar medborgare att stämma makten för att få rättvisa och att makten då hotar med att om man förlorar i denna tvist så får man stå för rättegångskostnaderna och troligtvis bli utblottad för resten av sitt liv och vågar man stämma makten så representeras den av tjänstemän och de som tagit besluten och som är ansvariga för dem och besitter makten, tillåts gömma sig under tjänstemännens grå kappor.
Det här är inget problem som jag är ensam om att uppfatta. Det är bara för JK att titta in på www.nkmr.org (nordiska kommittén för mänskliga rättigheter) eller www.styvbarn.se
Om nu JK vill titta på domar i ärendet så tycker jag att JK skall titta på dom meddelad i länsrätten 2002-06-27 Mål nr 808-02 och där se på sidan 7 stycke 3. och sidan 5, sista stycket rad 8.
Detta ärende JO anmäldes då men JO tar inte upp ärenden äldre än 3 år och därför fanns ingen annan utväg än att stämma kommunen civilrättsligt för att få upprättelse.
Jag vill också påpeka att detta inte enbart är en skadeståndsrättegång utan domstolen beslutade om delad dom där vi i första instans skulle bevisa kommunens skuld och att försöka bevisa en nämnds skuld när det till synes inte finns en nämnd som har något ansvar är inte lätt, för att inte säga näst intill omöjligt, speciellt när nämnden som då var ansvarig inte längre finns.
JK säger att det för kommunens del saknar betydelse vem som gjort fel, socialtjänsten eller nämnden, men det saknar inte betydelse för oss. Det måste finnas någon ansvarig.
Med vänlig hälsning
Göran Grauers.
Så här svarar JK igen
2006-06-19 3563-06-21
Göran Grauers
[email protected]
Din förfrågan rörande en socialnämnds ansvar och partsställningen i en rättegång
Justitiekanslern avböjde i ett brevsvar att besvara några av Dig hit framställda frågor. Du har nu återkommit i ärendet och framfört önskemål om att
Justitiekanslern besvarar dessa.
Justitiekanslern har tagit del av Örebro tingsrätts mellandom den 28 april 2006 i mål T 505-04 liksom av Ditt e-brev den 14 juni.
Justitiekanslern kan fortfarande inte se att detta är ett ärende som Justitiekanslern har anledning att granska. Det framstår som klart att det civilrättsliga (skadeståndsrättsliga) ansvaret för eventuella fel i kommunens verksamhet vilar på kommunen som juridisk person. För kommunens ansvar torde det i princip sakna betydelse var i kommunen som ett fel har blivit
begånget, t.ex. om det är enskilda socialtjänstemän som har felat och/eller ledamöterna i socialnämnden. Varken ”socialnämnden” eller ”socialförvaltningen” kan bära ett skadeståndsrättsligt ansvar eftersom de inte är juridiska personer. Enskilda arbetstagares eventuella ansvar begränsas av bestämmelsen i 4 kap. 1 § skadeståndslagen.
Ett eventuellt tjänstefelsansvar skulle däremot få utkrävas av den eller de personer som felat på ett sådant sätt att det föranleder ett sådant ansvar.
Såvitt vi kan se ger det nu sagda i princip svar på de frågor Du har ställt. Som Du förstår kan inte Justitiekanslern ta ställning i det mål där Dina
huvudmän har väckt talan.
Med vänlig hälsning
Gun Löfgren Cederberg
Ett ytterligare förtydligande till JK
Stora Forsa den 14 juni 2006
Justitiekanslern
Att; Gun Löfgren-Cederberg.
Bästa Gun Löfgren-Cederberg,
Jag blev inte så där helt övertygad om att du vid vårt samtal igår förstod vad det är jag vill att JK skall granska.
Jag vill med tyngd hävda att detta inte har med det enskilda ärendet att göra.
Det bara råkar vara så att domstolen just i detta ärende hävdade att socialtjänsten och socialnämnden är samma part. Jag har därför tagit detta ärende som exempel. Jag ber alltså inte JK lägga sig i ett pågående ärende. Tingsrätten har för övrigt redan förkunnat dom i målet.
I förvaltningslagen sägs det att myndigheten skall var lättillgänglig för medborgarna. Jag har sedan 1997 försökt få kontakt med och prata med socialnämnden i detta ärende, men det har varit likadant i alla andra ärenden jag varit ombud i. Jag har arbetat ideellt i 11 år med LVU ärenden.
Vi kan hävda att socialnämnden inte är en myndighet utan en politisk nämnd, men domstolen påstår ju att de är samma part som socialtjänsten, alltså är socialnämnden en myndighet.
I detta specifika ärende visste jag redan 1997 att socialtjänsten undanhållit avgörande information från BUP. Information som ledde till att föräldrarna anklagades för grova brott och att de inte fick träffa sina barn på 9 år. Om att detta är riktigt råder inget som helst tvivel eftersom socialtjänsten erkänt i både länsrätt som tingsrätt.
Enligt förvaltningslagen och länsrätten är nämnden ansvarig. Jag skrivet till nämnden och begär att få träffa dem redan 1997 och påpekar vad som pågår, men nämnden väljer att inte höra av sig eller svara på mina brev. Nämnden vet alltså vad som pågår men väljer att inte ta något ansvar. Det är hela tiden socialtjänsten som svara mig på alla mina brev.
I 5 förhandlingar i läns- och kammarrätt använder sig socialtjänsten av intyg från BUP, intyg som felaktigt anklagar föräldrarna för grova brott. Jag informerar nämnden om detta men nämnden finns återigen inte.
Nämnden har ansvar för delegationen, men nämnden väljer att inte kontrollera att socialtjänsten agerar i enlighet med lagen. Nämnden följer inte upp delegationen och tar inget ansvar.
Till slut tröttnar vi och stämmer kommunen, men i tingsrätten företräds kommunen av socialtjänsten och domstolen säger att det är samma part.
Socialtjänsten sitter där och försvarar sitt agerande och hävdar till och med att det var nämnden som inte agerade som de skulle. Socialtjänsten vet inte ett dugg av vad nämnden gjort och inte gjort och kan heller inte uttala sig om hur nämnden skött och bevakat delegationen. Socialtjänsten blir alltså jävig i sin egen sak och när vi förhörde dåvarande socialnämndens ordförande, som kallats av oss, så blev hon ett fientligt vittne mot socialtjänsten som svarandes advokat gick mycket hårt åt.
Jag stämmer alltså kommunen som företräds av tjänstemän från socialtjänsten som kastar skit på före detta nämndens ordförande för att själva framstå i bättre dager. Någon ansvarig från kommunen finns inte där. Du sa själv i vårt samtal att jag skulle kalla ansvariga för att förhöra dem, men det är ju exakt vad jag gjort, jag har ju stämt kommunen. Menar du alltså att jag skulle kalla alla nämndemän som var nämndemän 1993? Och skulle jag kalla alla andra som varit nämndemän sedan dess eller bara alla ordföranden och i så fall vilket ansvar har de idag?
Hur skall jag veta vilka jag skall kalla när jag stämmer kommunen?
Jag kan alltså visa vilka övergrepp socialtjänsten begått, men där finns ingen som kan svara på vad socialnämnden gjort eller inte gjort. Där finns inte ens någon jag kan fråga. Ingen som jag kan skylla på. Ingen som kan ta ansvar. Jag vet att nämnden under alla år vetat att mina klienter är oskyldiga till det de anklagats för. Jag vet att nämnden vetat att socialtjänsten undanhållit information från BUP. Nämnden har alltså underlåtit att agera trots att man vetat att två barn mist sina föräldrar, att två föräldrar mist sina barn och dessutom anklagats för grova brott som de aldrig fått möjlighet att försvara sig i domstol för. Nämnden har tittat åt ett annat håll och nu vill vi ställa dem till svars för detta, men de tillåts att gömma sig bakom sin socialtjänst som domstolen påstår är samma part.
Det jag alltså vill att JK granskar är;
Hur kan en nämnd ställas till ansvar?
Kan en nämnd ställas till ansvar?
Är socialtjänsten och socialnämnden samma part?
Vilket ansvar har en nämnd?
I förvaltningslagen är nämnden ansvarig. I länsrätten är nämnden ansvarig, men inget ansvar tycks gå att utkräva. En politisk nämnd utan ansvar är farligt nära diktatur. När det rör så allvarliga saker som att ta medborgares barn så måste ansvaret vara kristallklart. Här behöver inte nämnden finnas i rätten och kommunen kan representeras av jäviga tjänstemän.
För mig framstår det hela som en parodi på rättvisan och jag förstår inte hur JK inte kan se detta.
Jag har tillskrivit nämnder i 6 olika kommuner i olika LVU ärenden men aldrig fått något svar från någon nämnd. Jag har också i samtliga fall begärt att få träffa nämnden, men aldrig fått något svar eller fått träffa någon.
I ett annat ärende jag drivit ställde en psykiatriker diagnosen Munchausen by proxi på en kvinna som han aldrig träffat. Han påstod att mamman påkallade fara för sina barn eftersom hon sprang så ofta på sjukhus och påstod att barnen mådde dåligt. När det framkom att dottern led av svår allergi, underutvecklade lungor och ett medfött hjärtfel och pojken var mano depressiv så fanns förklaringarna där. Sjukvården hade inte lyssnat på mamman. Socialtjänsten i fråga blev bunden av sin prestige och när jag ville träffa nämnden så gick inte det trots upprepade försök. Mamman hade redan när jag kom in i bilden förlorade vårdnaden om sina barn och bröt så småningom ihop totalt. Vi kom aldrig till tingsrätten i det ärendet och det här är första gången för mig som det uppdagas att brottsmålsdomstolarna anser att socialnämnden och socialtjänsten är samma part och plötsligt så förstår jag varför föräldrar till omhändertagna barn är så rättslösa i vårt samhälle. Där finns ingen som är tydligt ansvarig eller som kan ställas till ansvar och detta är synnerligen allvarligt.
mvh
Göran Grauers.
Förtydligande till JK
Forsa den 1 juni 2006 Justitiekanslern dnr 3563-05-21
Den 12 maj 2006 tillskrev jag JK i ovanstående ärende och den 18 maj 2006 erhöll jag ett svar från JK där JK förklarade i stort sett att man inget kunde göra. Jag skrev då ett förtydligande samma dag och jag har idag inte fått något svar om JK tänker ta upp ärendet eller inte. Är det så att JK anser ärendet slutbehandlat?
Oavsett så vill jag ytterligare förtydliga vad det är jag försöker framföra.
1 kap 1 § RF; All offentlig makt i Sverige utgår från folket. Den svenska folkstyrelsen bygger på fri åsiktsbildning och på allmän och lika rösträtt. Den förverkligas genom ett representativt och parlamentariskt statsskick och genom kommunal självstyrelse. Den offentliga makten utövas under lagarna.
……………
Det är av denna anledning vi har politiska nämnder. De är valda representanter av folket. Det är dessa nämnder som är folkets makt. Denna makt är ansvarig för att den offentliga makten utövas under lagarna. 1 kap 2 § Den offentliga makten skall utövas med respekt för alla människors lika värde och för den enskilda människans frihet och värdighet.
I det rättsliga ärende jag hänvisat till har vi stämt makten för att vi bland annat hävdar att makten inte följt grundlagen. Vi hävdar bland mycket annat att ett rent grundlagsbrott begicks vid utredningen till LVU. 1 kap 9 § RF åsidosattes. Jag är mycket tydlig i min stämningsansökan, att det är socialnämnden och kommunen jag stämmer, inte tjänstemännen. Tingsrätten anser dock att socialnämnden och socialtjänsten är samma part. Detta är i direkt strid med 1 kap 1 § RF. Makten kan aldrig bli tjänstemännens eller representeras av tjänstemännen. Enligt andra 2 § RF skall makten utövas med respekt för alla människors lika värde och för den enskilda människans frihet och värdighet.
Makten har i detta ärende låtit mina klienter stå anklagade i 9 år för att sexuellt ha utnyttjat sina barn och misshandlat dem utan att en enda gång låtit dem få försvara sig i domstol. Föräldrarna är bevisat oskyldiga till det de anklagats för. Den misshandel som barnen har utsatts för har skett i ett fosterhem under maktens ansvar. Makten har bevisligen ljugit och undanhållit sanningen. Jag har ett stort antal gånger tillskrivit socialnämnden men aldrig fått svar från någon annan än socialtjänsten Även JO har försökt få ett svar från socialnämnden men socialtjänsten svarade. Detta reagerade JO på när jag påpekade det och ställde ytterligare en gång frågor till nämnden. När nämnden då svarade JO så gjorde man det än en gång genom socialtjänsten med ett tillägg att det behandlats i arbetsutskottet och skulle anses som ett svar från nämnden. Det var dock bara undertecknat av socialtjänstens chef. Detta accepterade JO. Jag har sedan 1997 tillskrivit socialnämnden ett stort antal gånger och begärt att få träffa nämnden. Nämnden har aldrig svarat mig och jag har heller aldrig fått träffa dem. Nu stämmer mina klienter makten (nämnden) för dessa felaktigheter som vi anser har begått och när vi kommer i domstol så finns makten representerad av socialtjänsten. Domstolen talar om för oss att makten är samma part som tjänstemännen.
Det står vidare i 1 kap 2 § RF; Det allmänna skall verka för att demokratins idéer blir vägledande inom samhällets alla områden samt värna den enskildes privatliv och familjeliv. Det allmänna, alltså också domstolarna, skall verka för demokratins idéer.
Hur kan någon påstå att domstolen gjort detta? Domstolen likställer tjänstemännen med makten och har inte ens kunskap om hur demokratin är uppbyggd i vårt land.
Det står vidare i 2 § RF. Det allmänna skall verka för att alla människor skall kunna uppnå delaktighet och jämlikhet i samhället. Det allmänna skall motverka diskriminering av människor på grund av kön, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung, språklig eller religiös tillhörighet, funktionshinder, sexuell läggning, ålder eller annan omständighet som gäller den enskilde som person.
Mina klienter har funktionshinder. Domstolen har förvägrat mina klienter rättshjälp för att domstolen anser att det begärda skadeståndet är för högt.
Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna Artikel 6 - Rätt till en rättvis rättegång 1. Var och en skall, vid prövningen av hans civila rättigheter och skyldigheter eller av en anklagelse mot honom för brott, vara berättigad till en rättvis och offentlig rättegång inom skälig tid och inför en oavhängig och opartisk domstol som upprättats enligt lag. Domen skall avkunnas offentligt, men pressen och allmänheten får utestängas från rättegången eller en del därav av hänsyn till den allmänna moralen, den allmänna ordningen eller den nationella säkerheten i ett demokratiskt samhälle, eller då minderårigas intressen eller skyddet för parternas privatliv så kräver eller, i den mån domstolen finner det strängt nödvändigt, under särskilda omständigheter när offentlighet skulle skada rättvisans intresse. 2. Var och en som blivit anklagad för brott skall betraktas som oskyldig till dess hans skuld lagligen fastställts. 3. Var och en som blivit anklagad för brott har följande minimirättigheter: a) att utan dröjsmål, på ett språk som han förstår och i detalj, underrättas om innebörden av och grunden för anklagelsen mot honom, b) att få tillräcklig tid och möjlighet att förbereda sitt försvar, c) att försvara sig personligen eller genom rättegångsbiträde som han själv utsett eller att, när han saknar tillräckliga medel för att betala ett rättegångsbiträde, erhålla ett sådant utan kostnad, om rättvisans intresse så fordrar, d) att förhöra eller låta förhöra vittnen som åberopas emot honom samt att själv få vittnen inkallade och förhörda under samma förhållanden som vittnen åberopade mot honom, e) att utan kostnad bistås av tolk, om han inte förstår eller talar det språk som används i domstolen.
Europakonventionen hädar klart och tydligt att mina klienter först har rätt till en oavhängig och opartisk domstol. En domstol som på förhand beslutar att ett skadestånd är för högt är inte opartisk och oavhängig. När domstolen dessutom förvägrar mina klienter rättshjälp som man uppenbarligen bara kan göra om inte rättvisans intresse så fodrar, så tar domstolen också där ståndpunkt och blir därmed partisk. Domstolen har beslutat att det inte är i rättvisans intresse att medborgare får rätten att stämma makten när den uppfattar att makten begått övergrepp mot dem. Makten tänker inte bidra till att låta sig ställas till rätta och domstolarna skyddar makten genom att inte låta makten representera sig själv utan istället likställa makten med tjänstemän och låter tjänstemännen företräda makten. Makt utan ansvar är i stadsskick synonymt med diktatur. Makten i en demokrati måste åtföljas av ett ansvar och ett ansvar är inget ansvar om det inte kan utkrävas. I detta fall försöker makten överföra ansvaret på tjänstemännen enbart för att själva undgå ansvar och makten skyddas av domstolarna genom att domstolarna hävdar att tjänstemännen och makten är samma sak och stadfäster att makten kan representeras av tjänstemännen. Om JK inte förstår vad det är jag vill framföra eller nonchalerar denna anmälan så har vi större problem med demokratin i detta land än jag befarade.
Stora Forsa som ovan
Göran Grauers.
citera gärna men uppge källan
Den 12 maj 2006 tillskrev jag JK i ovanstående ärende och den 18 maj 2006 erhöll jag ett svar från JK där JK förklarade i stort sett att man inget kunde göra. Jag skrev då ett förtydligande samma dag och jag har idag inte fått något svar om JK tänker ta upp ärendet eller inte. Är det så att JK anser ärendet slutbehandlat?
Oavsett så vill jag ytterligare förtydliga vad det är jag försöker framföra.
1 kap 1 § RF; All offentlig makt i Sverige utgår från folket. Den svenska folkstyrelsen bygger på fri åsiktsbildning och på allmän och lika rösträtt. Den förverkligas genom ett representativt och parlamentariskt statsskick och genom kommunal självstyrelse. Den offentliga makten utövas under lagarna.
……………
Det är av denna anledning vi har politiska nämnder. De är valda representanter av folket. Det är dessa nämnder som är folkets makt. Denna makt är ansvarig för att den offentliga makten utövas under lagarna. 1 kap 2 § Den offentliga makten skall utövas med respekt för alla människors lika värde och för den enskilda människans frihet och värdighet.
I det rättsliga ärende jag hänvisat till har vi stämt makten för att vi bland annat hävdar att makten inte följt grundlagen. Vi hävdar bland mycket annat att ett rent grundlagsbrott begicks vid utredningen till LVU. 1 kap 9 § RF åsidosattes. Jag är mycket tydlig i min stämningsansökan, att det är socialnämnden och kommunen jag stämmer, inte tjänstemännen. Tingsrätten anser dock att socialnämnden och socialtjänsten är samma part. Detta är i direkt strid med 1 kap 1 § RF. Makten kan aldrig bli tjänstemännens eller representeras av tjänstemännen. Enligt andra 2 § RF skall makten utövas med respekt för alla människors lika värde och för den enskilda människans frihet och värdighet.
Makten har i detta ärende låtit mina klienter stå anklagade i 9 år för att sexuellt ha utnyttjat sina barn och misshandlat dem utan att en enda gång låtit dem få försvara sig i domstol. Föräldrarna är bevisat oskyldiga till det de anklagats för. Den misshandel som barnen har utsatts för har skett i ett fosterhem under maktens ansvar. Makten har bevisligen ljugit och undanhållit sanningen. Jag har ett stort antal gånger tillskrivit socialnämnden men aldrig fått svar från någon annan än socialtjänsten Även JO har försökt få ett svar från socialnämnden men socialtjänsten svarade. Detta reagerade JO på när jag påpekade det och ställde ytterligare en gång frågor till nämnden. När nämnden då svarade JO så gjorde man det än en gång genom socialtjänsten med ett tillägg att det behandlats i arbetsutskottet och skulle anses som ett svar från nämnden. Det var dock bara undertecknat av socialtjänstens chef. Detta accepterade JO. Jag har sedan 1997 tillskrivit socialnämnden ett stort antal gånger och begärt att få träffa nämnden. Nämnden har aldrig svarat mig och jag har heller aldrig fått träffa dem. Nu stämmer mina klienter makten (nämnden) för dessa felaktigheter som vi anser har begått och när vi kommer i domstol så finns makten representerad av socialtjänsten. Domstolen talar om för oss att makten är samma part som tjänstemännen.
Det står vidare i 1 kap 2 § RF; Det allmänna skall verka för att demokratins idéer blir vägledande inom samhällets alla områden samt värna den enskildes privatliv och familjeliv. Det allmänna, alltså också domstolarna, skall verka för demokratins idéer.
Hur kan någon påstå att domstolen gjort detta? Domstolen likställer tjänstemännen med makten och har inte ens kunskap om hur demokratin är uppbyggd i vårt land.
Det står vidare i 2 § RF. Det allmänna skall verka för att alla människor skall kunna uppnå delaktighet och jämlikhet i samhället. Det allmänna skall motverka diskriminering av människor på grund av kön, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung, språklig eller religiös tillhörighet, funktionshinder, sexuell läggning, ålder eller annan omständighet som gäller den enskilde som person.
Mina klienter har funktionshinder. Domstolen har förvägrat mina klienter rättshjälp för att domstolen anser att det begärda skadeståndet är för högt.
Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna Artikel 6 - Rätt till en rättvis rättegång 1. Var och en skall, vid prövningen av hans civila rättigheter och skyldigheter eller av en anklagelse mot honom för brott, vara berättigad till en rättvis och offentlig rättegång inom skälig tid och inför en oavhängig och opartisk domstol som upprättats enligt lag. Domen skall avkunnas offentligt, men pressen och allmänheten får utestängas från rättegången eller en del därav av hänsyn till den allmänna moralen, den allmänna ordningen eller den nationella säkerheten i ett demokratiskt samhälle, eller då minderårigas intressen eller skyddet för parternas privatliv så kräver eller, i den mån domstolen finner det strängt nödvändigt, under särskilda omständigheter när offentlighet skulle skada rättvisans intresse. 2. Var och en som blivit anklagad för brott skall betraktas som oskyldig till dess hans skuld lagligen fastställts. 3. Var och en som blivit anklagad för brott har följande minimirättigheter: a) att utan dröjsmål, på ett språk som han förstår och i detalj, underrättas om innebörden av och grunden för anklagelsen mot honom, b) att få tillräcklig tid och möjlighet att förbereda sitt försvar, c) att försvara sig personligen eller genom rättegångsbiträde som han själv utsett eller att, när han saknar tillräckliga medel för att betala ett rättegångsbiträde, erhålla ett sådant utan kostnad, om rättvisans intresse så fordrar, d) att förhöra eller låta förhöra vittnen som åberopas emot honom samt att själv få vittnen inkallade och förhörda under samma förhållanden som vittnen åberopade mot honom, e) att utan kostnad bistås av tolk, om han inte förstår eller talar det språk som används i domstolen.
Europakonventionen hädar klart och tydligt att mina klienter först har rätt till en oavhängig och opartisk domstol. En domstol som på förhand beslutar att ett skadestånd är för högt är inte opartisk och oavhängig. När domstolen dessutom förvägrar mina klienter rättshjälp som man uppenbarligen bara kan göra om inte rättvisans intresse så fodrar, så tar domstolen också där ståndpunkt och blir därmed partisk. Domstolen har beslutat att det inte är i rättvisans intresse att medborgare får rätten att stämma makten när den uppfattar att makten begått övergrepp mot dem. Makten tänker inte bidra till att låta sig ställas till rätta och domstolarna skyddar makten genom att inte låta makten representera sig själv utan istället likställa makten med tjänstemän och låter tjänstemännen företräda makten. Makt utan ansvar är i stadsskick synonymt med diktatur. Makten i en demokrati måste åtföljas av ett ansvar och ett ansvar är inget ansvar om det inte kan utkrävas. I detta fall försöker makten överföra ansvaret på tjänstemännen enbart för att själva undgå ansvar och makten skyddas av domstolarna genom att domstolarna hävdar att tjänstemännen och makten är samma sak och stadfäster att makten kan representeras av tjänstemännen. Om JK inte förstår vad det är jag vill framföra eller nonchalerar denna anmälan så har vi större problem med demokratin i detta land än jag befarade.
Stora Forsa som ovan
Göran Grauers.
citera gärna men uppge källan