Den skrämmande sanningen om narkotikan.
Justitieminister Thomas Bodström skrev i en tidningsartikel innan han blev justitieminister att kriminaliseringen av konsumtion av narkotika inte fungerade. Efter det att han tillträdde sin post tvingades han klä på sig den svenska officiella narkotikapolitiken, vilken är den att narkotika är
kriminellt. Om Bodström, som justitieminister, ser att en lag inte fungerar
så måste det vara hans skyldighet att visa på detta. En justitieminister
kan aldrig tvingas hålla sig till de politiska målen om dess orättfärdigt kastar människor i fängelse för de inte fungerar.
Att kriminaliseringen av narkotikan inte fungerar styrks av forskare och
även av polisen. Idag grips betydligt färre langare än tidigare medan allt
fler missbrukare grips. Vi har alltså skapat ett system som flyttat sig så
långt ner på narkotikastegen som är möjligt i bekämpningen av narkotikan.
Vi griper inte langarna och smugglarna, vi griper missbrukarna.
Missbruk är ett socialt problem vilket aldrig kan kriminaliseras bort.
Leker man lite med siffror från tullen och CAN (Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning) så kan vi se att . I Sverige beslagtas nära 2 ton hasch årligen Om vi tänker oss att var och en som brukar hasch röker ½ gram per dag , så innebär det att det finns ca 13 000 missbrukare i landet som borde sitta i fängelse. Men eftersom tullen erkänner att de endast konfiskerar ca 10 % av allt som kommer in till landet, så innebär det att det finns 130 000 fängelsekunder på våra gator. Nu är det så att vi inte kan räkna med att haschet konsumeras med ½ gram per missbrukare och dag. Det är snarare så att haschet i största utsträckning används enbart på helger och då blir antalet så kallade missbrukare kanske 3-400 000. Redan här kan vi se att det är något fel med den politik vi försöker bedriva i Sverige. Skulle vi vara seriösa med vår lagstiftning och politik så skulle vi behöva förvandla Gotland till fängelseö för att kunna hantera problemet.
CAN beräknar att det finns ca 30 000 tunga narkomaner i Sverige som använder amfetamin eller heroin dagligen. Antalet fängelsekunder växer alltså och ännu har vi inte räknat med alla som använder kokain, ecstasy, rökheroin, anabola steroider, lsd, ghb och en mängd andra droger.
Att gripa tunga missbrukare torde heller inte vara något problem. De allra
flesta är kända av polisen och socialtjänsten. De behöver sin narkotika
dagligen, så det vore inga problem att spana på dem och gripa dem. Men har vi som sagt fängelseplatser till dem alla?
Drogerna kostar 1,5 miljarder om dagen.
Om vi fortsätter att leka med CANs siffror ser vi att en tung missbrukare
behöver 2 500 kronor per dag för sitt missbruk. De stjäl ihop pengar till
sitt missbruk och får endast ut ca 10 % av värdet på det stulna godset och
de förstör för lika stora värden som värdet av det stulna (sönderslagna
bilfönster etc.). Vi är alltså uppe i en daglig kostnad på 50 000 kronor
per missbrukare. Denna summa gånger 30 000 gör en daglig kostnad på
1,5 miljard kronor. En annan aspekt på detta är att svenska folket köper stöldgods för ca 750 miljoner per dag, eller?
Vem vill då stoppa det här? Radiotillverkaren som får en bilstereo stulen
ur en bil? Knappast. Han får en ny marknad eftersom den kund som köper
stöldgodset inte normalt är en potentiell kund och han får i alla fall
sälja en ny radio eftersom den stulna ersätts med försäkring och självrisk.
Ser vi det här sedan ur ett internationellt perspektiv så blir saken skrämmande.
Jag vet inte hur många bilradiostereos som stjäls per dag i Europa men minst
en i varje stad kan man kanske räkna med. 10 000 låter inte som en orimlig
siffra tycker jag. Det skulle alltså innebära 3,7 miljoner per år, bara i Europa.
De flesta av dessa ersätts med försäkringar och radiotillverkaren få tillverka och
sälja och nya. Låter det då helt orimligt att han inte vill att stölderna skall
försvinna?
Försäkringsbolagen då, vill inte de få det stoppat? Svårt att tro att de vill de
om man tittar på vilka enorma vinster försäkringsbolagen faktiskt gör idag
och så länge vi betalar våra premier kommer vi troligtvis inte att höra
något från dem.
Narkotikan, God samhällsekonomi?
Regeringen då, vill de verkligen få stopp på det här?
Där är man nog lite mer tvehågsen men om vi nu vet att 1,5 miljard skulle gå förlorad per dag i ren näringslivsomsättning och det skulle naturligtvis få stora konsekvenser, med en dramatisk ökning i konkurser och arbetslöshet. Svenska staten står ju inte själv för kostnaderna av missbruket utan det gör vi medborgare i form av försäkringspremier, självrisker och andra egna förluster. 1,5 miljard i förlorad näringslivsomsättning gäller för Sverige, hur stor är den siffran då för västvärlden tillsammans? Och vilka följder fick det om den marknaden försvann? Det är ju faktisk så att en försvinnande liten del av den dagliga handeln med narkotika går till själva narkotikan. Den största delen av kostnaderna går ju till att återställa de skador som narkomanerna orsakar och det kan översättas i konkret arbete för andra. Reparationer helt enkelt.
Menar regeringen då allvar med sin narkotikapolitik?
Det är svårt att tro det eftersom de inte griper alla tunga missbrukare som bevisligen är kända av socialtjänst och polis. Om man gjorde allvar av sin politik skulle kostnaderna för fler fängelser bli astronomiska och jag tror att vi medborgare på allvar skulle börja ifrågasätta denna politik. Våra skatter skulle tvingas gå upp dramatiskt eller så fick vi helt skrota vården,
skolorna och infrastukturen.
Narkotikamaffian, storägare i banker och finansinstitut?
Om vi tittar på problemet internationellt så kan vi notera att tyska
motsvarigheten till Säpo konstaterade att narkotikamaffian investerade 700 miljarder svenska kronor i finansinstitut, banker, media och flygbolag i Västeuropa bara under 1992. FN har konstaterat att narkotikaindustrin
omsatte 500 miljarder dollar under 1999 och har med det 10 % av
världshandeln vilket är betydligt större än världens samlade bilindustri.
Om världen nu beslutar sig för att använda samma politik som vi gör i
Sverige så skulle vi snabbt konstatera att en stor del av jordens
befolkning skulle sitta i fängelser. Hela Storbritannien skulle inte räcka
till som fängelsekoloni.
När vi säger att narkotikan omsätter 500 miljarder dollar så verkar det som om vi rent moraliskt och ekonomiskt tänkte att narkotikan har egna monopolpengar och att den här omsättningen inte har något med världsekonomin och våra rena fina pengar att göra. Naturligtvis är det inte så. Narkotikaindustrin har blivit livsviktig för världsekonomin. Narkotikaindustrin finansieras till nästan 100 % av brott. De stöldgods som omsätts drabbar inte producenterna, tvärtom, de skulle gå under utan det. Varje gång en stulen vara ersätts med en ny genom försäkringar, självrisker etc., så kammar staten hem pengar i form av skatter. I Sverige så tar staten in minst 350 miljoner koronor per dag i bara moms. Hur mycket sedan i arbetsgivaravgifter och annat kan inte jag säga. Så frågan är om ens staten vill bli av med de intäkterna. Narkotikan skapar en marknad som inte annars skulle finnas. Stöldgodsen säljs billigt och når en marknad som annars inte skulle ha råd att köpa produkterna. Alltså ett sätta att skapa en gigantisk marknad som egentligen inte finns och trots det få sälja till fullt pris. En ren guldgruva för tillverkningsindustrin alltså.
Nästan som någon form av riktigt avancerad kartellbildning.
Svarta krafter tar över världsekonomin
Om vi återvänder till Sverige och de 30 000 tunga narkomanerna som tvingas stjäla till sitt missbruk så skulle vi enkelt kunna få bort den
kriminaliteten genom att ge dessa missbrukare fri narkotika. Stölderna
kommer inte att minska, hävdar många, men självklart kommer de att minska. En knarkare är inte automatiskt en tjuv. De flesta mår mycket dåligt av sitt stjälande och skulle omedelbart sluta om de fick sina droger. Om vi nu ponerar att det här fungerar så skulle plötsligt 1,5 miljard i
näringslivsomsättning försvinna på en dag i Sverige, hur skulle det då gå
internationellt sett om hela världen legaliserade droger. Vi skulle ha en
total ekonomisk världskris.
Om vi väljer vägen att fortsätta med förbud mot droger, så kommer
narkotikamaffian att växa sig ekonomiskt starkare och starkare tills man
kontrollerar världsekonomin, om man inte redan gör det. Vi vet också att
narkotikaindustrin finansierar flera krig runt om i världen, krig som utan
tvekan kan få mycket allvarliga följder för det internationella samfundet.
Genom västvärldens inställning och politik gör vi det möjligt för
drogsyndikaten att finansiera dessa krig. Vi kan bara se på Afghanistan
där de militanta islamisterna tog över hela landet och skapade
instabilitet inte bara i Afghanistan, utan alla omkringliggande länder,
däribland det kärnvapenbestyckade Pakistan. Vi kan också med det här
resonemanget se att inte heller vapenindustrin vill bli av med narkotika-
handeln och inte enskilda länder heller. De krig som finansieras med
narkotikan köper gamla vapen från olika länder som på så sätt får tillgång
och möjlighet att köpa nya moderna.
Omöjligt lagstifta bort narkotikan.
Om världen väljer att legalisera så står vi inför en gigantisk ekonomisk
katastrof. Det finns alltså ingen enkel lösning på det här problemet, om
det överhuvudtaget finns en lösning. Ingen av de jag skissat ovan kommer
att fungera. Ett är dock säkert och det är att om vi inte börjar ta
narkotikaproblemet för vad det är, och ha det som utgångspunkt i
diskussionen, så kommer vi aldrig att hitta en lösning. Problemet går inte
att ljuga bort och det kommer heller aldrig att gå att lagstifta bort. Hur
lagstiftar vi bort 500 miljarder dollar i årsomsättning? Vi kan klart och
tydligt se att narkotikaproblemet aldrig går att lösa nationellt utan det
måste lösas internationellt. Alla länder måste komma till samma slutsats
och sträva efter samma mål. Vilka slutsatser och vilka mål kan jag inte ens börja drömma om.
Skulle maffian kunna ta över världsekonomin?
Jag sa tidigare att narkotikamaffian kanske redan kontrollerar
världsekonomin och det är inte helt otroligt. Vi vet som sagt att
narkotikamaffian investerade 700 miljarder kronor i Västeuropa 1992. Vi vet också att den här investeringen pågått i minst 40 år. Det torde alltså vara möjligt att narkotikamaffian kontrollerar minst 100 000 miljarder kronor i banker, finansinstitut och media i Västeuropa allena och då kan vi enkelt tänka vad detta innebär globalt. Jag tror inte att det ännu är som jag nu skissar, men det kittlar att göra det för det ter sig inte som omöjligt Om vi nu säger att maffian kontrollerar enorma summor pengar och kontrollerar mer eller mindre alla banker och finansinstitut i världen och förstår att maffian är uppbyggd så som KGB var uppbyggt, i fraktioner som inte känner varandras existens, förstår vi också att vi aldrig kommer att kunna penetrera maffian och vi kommer heller aldrig att veta "vem" maffian är och hur eller varifrån orderna kommer. Men säg nu att maffian verkligen vill få kontroll över världsekonomin och säg då att man börjar med att få Hongkongbörsen på fall. På en given signal börjar alla finansinstitut sälja av maffiaägda papper. Till en början gör maffian enorma vinster och Hongkongbörsen faller. Visst, så gör mycket av maffians osålda papper också, men det gör inget, vinsterna täcker de förlusterna, och när sedan börsen nått botten går maffian in med sina vinstpengar och börjar köpa igen.
Börsen går upp och förlusterna övergår i astronomiska vinster. Med det här i bagaget åker man till Vita huset och visar för Amerikas president vad man gjort. Nu kan man ställa krav. Om man inte får som man vill så gör man samma sak mot New York-börsen. Visst skulle många säga att det inte går, om fallen blir för stora stänger börsen. Men den måste öppna igen och maffian räds inte förlora ett par hundra miljarder dollar för att få kontroll över världsekonomin och med deras inflytande kan börsen aldrig hålla emot i längden om de verkligen vill knäcka den.
Vad kan då USAs president göra? Vad han inte kan göra är att springa till
CIA eller FBI för i det här läget skulle de läcka som såll. Allt för många
där har investeringar på börsen som de skulle bevaka och en börskris skulle snart vara ett faktum. Han måste alltså hålla tyst och verkställa maffians krav. Det finns de idag som hävdar att den mesta narkotikan som kommer in till USA smugglas av amerikanska försvaret. Att maffian också har stort inflytande på försvaret och regeringar kan vi se i Contrasaffären där världens största bank BCCI tvättade pengar åt Noriega. Ingen kunde bevisa att Ronald Reagan var inblandad, men jag tror att de allra flesta tror och förstår att han faktiskt var det. Det var knappast Oliver North själv som låg bakom den affären. Narkotikamaffian finns alltså längst upp på vår samhällsstege och det gör all affärsverksamhet som omsätter 500 miljarder dollar om året oavsett om det är bilindustrin, oljeindustrin eller narkotikaindustrin. Det vore naivt att tro något annat. Att ekonomiskt knäcka ett land som Sverige vore gjort på en kafferast och utan några förluster att tala om. Den fråga vi nu kan ställa oss är om det var det här som hände när Hongkongbörsen föll? Visst finns en del spekulationer i det jag sagt ovan, men odiskutabla fakta är att narkotikamaffian omsätter 500 miljarder dollar om året och detta är inte monopolpengar som narkotikan handlar med. Det blir alltså utifrån dessa fakta som narkotikaproblemet måste diskuteras, med andra ord narkotikaliberalerna har lika fel som förbudsivrarna och att i dagsläget diskutera vem som har mest fel är ingen lösning på problemet.
Hur stor är maffian och existerar det en stormaffia?
Det jag påstår i artikeln bygger på fakta och intellektuella spekulationer
om vad som måste pågå med facit i handen. Scenariot om Honkongbörsen kanske än så länge är fiction, men inte omöjlig.
Och då kommer jag in mer på min personliga uppfattning om i vilken riktning vi måste gå. Den bygger på troliga konsekvenser och rent demokratiska och humanitära aspekter.
Att kriminalisera narkotikan ter sig för mig som det sämre av de två
alternativen. Det kommer ofelbart att stärka maffian och vi kan se hur
deras marknadsandelar växer år från år. Maffian är inte en samlad styrka
utan består som bilindustrin, av olika "tillverkare" inte alla lika
framgångsrika och så kallade "mergers" (sammanslagningar) pågår också inom maffian. Maktkoncentrationen växer även där och det är oroväckande. Men mitt starkaste argument är trots allt det rent humanitära och demokratiska. Vi har valt att kriminalisera missbrukare trots att missbruk i olika former existerar i hela vårt samhälle. Vi har nikotinister, alkoholister, koffeinister, hetsätare, människor som lider av obesitas och inte minst alla legala narkomaner, missbrukare av psykofarmaka, som får sin medicin utskriven av läkare och i slutändan statsunderstödd. Vi har valt att ur den samling människor som av en eller annan anledning inte klarar av vår värld och tar till knep, välja ut narkomanen som syndabock för allt vi så trovärdigt försöker förakta för att frälsa oss själva ifrån ondo. Det är ingen skillnad på en person som får psykofarmaka av sin läkare eller en narkoman. De tar bara olika preparat, alla lika farliga och lika narkotiska, vi har bara valt att kalla en del droger för illegala så att vi kan hitta syndabockar. Det är ingen skillnad på att knapra valium eller ta amfetamin. Vi har bara bestämt att där skall vara en skillnad. Alla människor har rätt till det demokratiska samhälle vi tror oss leva i och dit hör även alla missbrukare. Tittar vi på narkomaner så ser vi att de har en överrepresentation av AD/HD och damp och många lider av svåra bakgrundsproblem, så som problematisk uppväxt och hemförhållanden. Skall vi straffa dessa människor ytterligare genom att göra deras missbruk och flykt undan vårt inhumana samhälle till en kriminell handling? Det är inhumant att kriminalisera missbruket och det kan inte stämma med FN-konvention om de mänskliga rättigheterna. Det stämmer i alla fall inte med min syn på humanism och empati
Fängelse för missbruk, en lösning?
Det är klart att vi i Sverige kan tro att vi löser det här genom att slänga missbrukarna i fängelse, men personligen tycker jag det verkar minst
sagt lite naivt och det är skrämmande att en justitieminister skall tvingas
till avbön när han pekar på sanningen. I Sverige idag är den debatt som jag här för mer eller mindre förbjuden. Det här är inte i linje med den
officiella politiken, hävdar man. Debattklimatet i Sverige måste dramatiskt förbättras. Vi kommer aldrig att lösa några problem genom att sticka huvudet i sanden och att inte diskutera fakta när man diskuterar, gör diskussionen i sig överflödig. Först och främst: Det är inget nationellt
problem utan ett gigantiskt internationellt problem. Inget land kommer att
klara sig oavsett om vi bygger murar runt det och världen kommer inte att
klara detta problem om vi inte kan samlas under en gemensam fana och
sträva efter samma mål.
Farligast? Bilen eller narkotikan?
Jag har i artikeln jämfört narkotikaindustrin med bilindustrin och det har
jag gjort för att försöka illustrera hur stor narkotikaindustrin verkligen
är. Jag är övertygad om att läsaren uppfattar bilindustrin som den goda
makten och narkotikaindustrin som den onda, men om vi krasst, nyktert
och logiskt jämför dessa två industrier, vilken är då den farligaste. Om
bilindustrin tillåts fortsätta växa i den utvecklingsform den har idag så
tror jag inte det finns någon forskare i världen som skulle gå emot mitt
påstående att det blir ohållbart för naturen och miljön. Det här med att
hitta nya drivmedel och andra former för våra transporter är inget som vi
kan lämna på framtiden till våra barn, problemet börjar bli akut redan nu.
Om vi inte lyckas göra något åt den här utvecklingen så innebär det slutet
för allt liv som vi känner det på planeten. Bilen utgör alltså ett hot mot
vår och planetens existens i nuvarande form. Narkotikan hotar inte
planetens existens, bara människans. Av många förbudsivrare kommer jag,
efter den här artikeln, att utpekas som en farlig narkotikaliberal, men innan
man gör det bör man nog läsa artikeln en gång till, det finns väldigt lite
liberalt i det jag sagt och jag försöker bara peka på andra och nödvändiga
tankar att ha med i debatten.
Att narkotikan skapar enormt mänskligt lidande och enorm förnedring hos
missbrukaren råder det inget tvivel om och jag skulle enkelt kunna skriva
en lika lång och mycket skrämmande artikel om just det lidandet, men det
var inte syftet med denna artikel. Syftet med denna artikel var att belysa
problemet får en annorlunda synvinkel, en synvinkel som inte kan ignoreras.
Ovanstående uppgifter bygger på siffror från FN, tyska Säpo, tull, polis,
försäkringsbolag och CAN. Ingen där ifrågasätter dessa siffror, men ingen
vill erkänna att slutsatserna här, dragna utifrån dem, blir resultatet.
Göran Grauers
Stora Forsa [email protected]
Copyright Göran Grauers.
kriminellt. Om Bodström, som justitieminister, ser att en lag inte fungerar
så måste det vara hans skyldighet att visa på detta. En justitieminister
kan aldrig tvingas hålla sig till de politiska målen om dess orättfärdigt kastar människor i fängelse för de inte fungerar.
Att kriminaliseringen av narkotikan inte fungerar styrks av forskare och
även av polisen. Idag grips betydligt färre langare än tidigare medan allt
fler missbrukare grips. Vi har alltså skapat ett system som flyttat sig så
långt ner på narkotikastegen som är möjligt i bekämpningen av narkotikan.
Vi griper inte langarna och smugglarna, vi griper missbrukarna.
Missbruk är ett socialt problem vilket aldrig kan kriminaliseras bort.
Leker man lite med siffror från tullen och CAN (Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning) så kan vi se att . I Sverige beslagtas nära 2 ton hasch årligen Om vi tänker oss att var och en som brukar hasch röker ½ gram per dag , så innebär det att det finns ca 13 000 missbrukare i landet som borde sitta i fängelse. Men eftersom tullen erkänner att de endast konfiskerar ca 10 % av allt som kommer in till landet, så innebär det att det finns 130 000 fängelsekunder på våra gator. Nu är det så att vi inte kan räkna med att haschet konsumeras med ½ gram per missbrukare och dag. Det är snarare så att haschet i största utsträckning används enbart på helger och då blir antalet så kallade missbrukare kanske 3-400 000. Redan här kan vi se att det är något fel med den politik vi försöker bedriva i Sverige. Skulle vi vara seriösa med vår lagstiftning och politik så skulle vi behöva förvandla Gotland till fängelseö för att kunna hantera problemet.
CAN beräknar att det finns ca 30 000 tunga narkomaner i Sverige som använder amfetamin eller heroin dagligen. Antalet fängelsekunder växer alltså och ännu har vi inte räknat med alla som använder kokain, ecstasy, rökheroin, anabola steroider, lsd, ghb och en mängd andra droger.
Att gripa tunga missbrukare torde heller inte vara något problem. De allra
flesta är kända av polisen och socialtjänsten. De behöver sin narkotika
dagligen, så det vore inga problem att spana på dem och gripa dem. Men har vi som sagt fängelseplatser till dem alla?
Drogerna kostar 1,5 miljarder om dagen.
Om vi fortsätter att leka med CANs siffror ser vi att en tung missbrukare
behöver 2 500 kronor per dag för sitt missbruk. De stjäl ihop pengar till
sitt missbruk och får endast ut ca 10 % av värdet på det stulna godset och
de förstör för lika stora värden som värdet av det stulna (sönderslagna
bilfönster etc.). Vi är alltså uppe i en daglig kostnad på 50 000 kronor
per missbrukare. Denna summa gånger 30 000 gör en daglig kostnad på
1,5 miljard kronor. En annan aspekt på detta är att svenska folket köper stöldgods för ca 750 miljoner per dag, eller?
Vem vill då stoppa det här? Radiotillverkaren som får en bilstereo stulen
ur en bil? Knappast. Han får en ny marknad eftersom den kund som köper
stöldgodset inte normalt är en potentiell kund och han får i alla fall
sälja en ny radio eftersom den stulna ersätts med försäkring och självrisk.
Ser vi det här sedan ur ett internationellt perspektiv så blir saken skrämmande.
Jag vet inte hur många bilradiostereos som stjäls per dag i Europa men minst
en i varje stad kan man kanske räkna med. 10 000 låter inte som en orimlig
siffra tycker jag. Det skulle alltså innebära 3,7 miljoner per år, bara i Europa.
De flesta av dessa ersätts med försäkringar och radiotillverkaren få tillverka och
sälja och nya. Låter det då helt orimligt att han inte vill att stölderna skall
försvinna?
Försäkringsbolagen då, vill inte de få det stoppat? Svårt att tro att de vill de
om man tittar på vilka enorma vinster försäkringsbolagen faktiskt gör idag
och så länge vi betalar våra premier kommer vi troligtvis inte att höra
något från dem.
Narkotikan, God samhällsekonomi?
Regeringen då, vill de verkligen få stopp på det här?
Där är man nog lite mer tvehågsen men om vi nu vet att 1,5 miljard skulle gå förlorad per dag i ren näringslivsomsättning och det skulle naturligtvis få stora konsekvenser, med en dramatisk ökning i konkurser och arbetslöshet. Svenska staten står ju inte själv för kostnaderna av missbruket utan det gör vi medborgare i form av försäkringspremier, självrisker och andra egna förluster. 1,5 miljard i förlorad näringslivsomsättning gäller för Sverige, hur stor är den siffran då för västvärlden tillsammans? Och vilka följder fick det om den marknaden försvann? Det är ju faktisk så att en försvinnande liten del av den dagliga handeln med narkotika går till själva narkotikan. Den största delen av kostnaderna går ju till att återställa de skador som narkomanerna orsakar och det kan översättas i konkret arbete för andra. Reparationer helt enkelt.
Menar regeringen då allvar med sin narkotikapolitik?
Det är svårt att tro det eftersom de inte griper alla tunga missbrukare som bevisligen är kända av socialtjänst och polis. Om man gjorde allvar av sin politik skulle kostnaderna för fler fängelser bli astronomiska och jag tror att vi medborgare på allvar skulle börja ifrågasätta denna politik. Våra skatter skulle tvingas gå upp dramatiskt eller så fick vi helt skrota vården,
skolorna och infrastukturen.
Narkotikamaffian, storägare i banker och finansinstitut?
Om vi tittar på problemet internationellt så kan vi notera att tyska
motsvarigheten till Säpo konstaterade att narkotikamaffian investerade 700 miljarder svenska kronor i finansinstitut, banker, media och flygbolag i Västeuropa bara under 1992. FN har konstaterat att narkotikaindustrin
omsatte 500 miljarder dollar under 1999 och har med det 10 % av
världshandeln vilket är betydligt större än världens samlade bilindustri.
Om världen nu beslutar sig för att använda samma politik som vi gör i
Sverige så skulle vi snabbt konstatera att en stor del av jordens
befolkning skulle sitta i fängelser. Hela Storbritannien skulle inte räcka
till som fängelsekoloni.
När vi säger att narkotikan omsätter 500 miljarder dollar så verkar det som om vi rent moraliskt och ekonomiskt tänkte att narkotikan har egna monopolpengar och att den här omsättningen inte har något med världsekonomin och våra rena fina pengar att göra. Naturligtvis är det inte så. Narkotikaindustrin har blivit livsviktig för världsekonomin. Narkotikaindustrin finansieras till nästan 100 % av brott. De stöldgods som omsätts drabbar inte producenterna, tvärtom, de skulle gå under utan det. Varje gång en stulen vara ersätts med en ny genom försäkringar, självrisker etc., så kammar staten hem pengar i form av skatter. I Sverige så tar staten in minst 350 miljoner koronor per dag i bara moms. Hur mycket sedan i arbetsgivaravgifter och annat kan inte jag säga. Så frågan är om ens staten vill bli av med de intäkterna. Narkotikan skapar en marknad som inte annars skulle finnas. Stöldgodsen säljs billigt och når en marknad som annars inte skulle ha råd att köpa produkterna. Alltså ett sätta att skapa en gigantisk marknad som egentligen inte finns och trots det få sälja till fullt pris. En ren guldgruva för tillverkningsindustrin alltså.
Nästan som någon form av riktigt avancerad kartellbildning.
Svarta krafter tar över världsekonomin
Om vi återvänder till Sverige och de 30 000 tunga narkomanerna som tvingas stjäla till sitt missbruk så skulle vi enkelt kunna få bort den
kriminaliteten genom att ge dessa missbrukare fri narkotika. Stölderna
kommer inte att minska, hävdar många, men självklart kommer de att minska. En knarkare är inte automatiskt en tjuv. De flesta mår mycket dåligt av sitt stjälande och skulle omedelbart sluta om de fick sina droger. Om vi nu ponerar att det här fungerar så skulle plötsligt 1,5 miljard i
näringslivsomsättning försvinna på en dag i Sverige, hur skulle det då gå
internationellt sett om hela världen legaliserade droger. Vi skulle ha en
total ekonomisk världskris.
Om vi väljer vägen att fortsätta med förbud mot droger, så kommer
narkotikamaffian att växa sig ekonomiskt starkare och starkare tills man
kontrollerar världsekonomin, om man inte redan gör det. Vi vet också att
narkotikaindustrin finansierar flera krig runt om i världen, krig som utan
tvekan kan få mycket allvarliga följder för det internationella samfundet.
Genom västvärldens inställning och politik gör vi det möjligt för
drogsyndikaten att finansiera dessa krig. Vi kan bara se på Afghanistan
där de militanta islamisterna tog över hela landet och skapade
instabilitet inte bara i Afghanistan, utan alla omkringliggande länder,
däribland det kärnvapenbestyckade Pakistan. Vi kan också med det här
resonemanget se att inte heller vapenindustrin vill bli av med narkotika-
handeln och inte enskilda länder heller. De krig som finansieras med
narkotikan köper gamla vapen från olika länder som på så sätt får tillgång
och möjlighet att köpa nya moderna.
Omöjligt lagstifta bort narkotikan.
Om världen väljer att legalisera så står vi inför en gigantisk ekonomisk
katastrof. Det finns alltså ingen enkel lösning på det här problemet, om
det överhuvudtaget finns en lösning. Ingen av de jag skissat ovan kommer
att fungera. Ett är dock säkert och det är att om vi inte börjar ta
narkotikaproblemet för vad det är, och ha det som utgångspunkt i
diskussionen, så kommer vi aldrig att hitta en lösning. Problemet går inte
att ljuga bort och det kommer heller aldrig att gå att lagstifta bort. Hur
lagstiftar vi bort 500 miljarder dollar i årsomsättning? Vi kan klart och
tydligt se att narkotikaproblemet aldrig går att lösa nationellt utan det
måste lösas internationellt. Alla länder måste komma till samma slutsats
och sträva efter samma mål. Vilka slutsatser och vilka mål kan jag inte ens börja drömma om.
Skulle maffian kunna ta över världsekonomin?
Jag sa tidigare att narkotikamaffian kanske redan kontrollerar
världsekonomin och det är inte helt otroligt. Vi vet som sagt att
narkotikamaffian investerade 700 miljarder kronor i Västeuropa 1992. Vi vet också att den här investeringen pågått i minst 40 år. Det torde alltså vara möjligt att narkotikamaffian kontrollerar minst 100 000 miljarder kronor i banker, finansinstitut och media i Västeuropa allena och då kan vi enkelt tänka vad detta innebär globalt. Jag tror inte att det ännu är som jag nu skissar, men det kittlar att göra det för det ter sig inte som omöjligt Om vi nu säger att maffian kontrollerar enorma summor pengar och kontrollerar mer eller mindre alla banker och finansinstitut i världen och förstår att maffian är uppbyggd så som KGB var uppbyggt, i fraktioner som inte känner varandras existens, förstår vi också att vi aldrig kommer att kunna penetrera maffian och vi kommer heller aldrig att veta "vem" maffian är och hur eller varifrån orderna kommer. Men säg nu att maffian verkligen vill få kontroll över världsekonomin och säg då att man börjar med att få Hongkongbörsen på fall. På en given signal börjar alla finansinstitut sälja av maffiaägda papper. Till en början gör maffian enorma vinster och Hongkongbörsen faller. Visst, så gör mycket av maffians osålda papper också, men det gör inget, vinsterna täcker de förlusterna, och när sedan börsen nått botten går maffian in med sina vinstpengar och börjar köpa igen.
Börsen går upp och förlusterna övergår i astronomiska vinster. Med det här i bagaget åker man till Vita huset och visar för Amerikas president vad man gjort. Nu kan man ställa krav. Om man inte får som man vill så gör man samma sak mot New York-börsen. Visst skulle många säga att det inte går, om fallen blir för stora stänger börsen. Men den måste öppna igen och maffian räds inte förlora ett par hundra miljarder dollar för att få kontroll över världsekonomin och med deras inflytande kan börsen aldrig hålla emot i längden om de verkligen vill knäcka den.
Vad kan då USAs president göra? Vad han inte kan göra är att springa till
CIA eller FBI för i det här läget skulle de läcka som såll. Allt för många
där har investeringar på börsen som de skulle bevaka och en börskris skulle snart vara ett faktum. Han måste alltså hålla tyst och verkställa maffians krav. Det finns de idag som hävdar att den mesta narkotikan som kommer in till USA smugglas av amerikanska försvaret. Att maffian också har stort inflytande på försvaret och regeringar kan vi se i Contrasaffären där världens största bank BCCI tvättade pengar åt Noriega. Ingen kunde bevisa att Ronald Reagan var inblandad, men jag tror att de allra flesta tror och förstår att han faktiskt var det. Det var knappast Oliver North själv som låg bakom den affären. Narkotikamaffian finns alltså längst upp på vår samhällsstege och det gör all affärsverksamhet som omsätter 500 miljarder dollar om året oavsett om det är bilindustrin, oljeindustrin eller narkotikaindustrin. Det vore naivt att tro något annat. Att ekonomiskt knäcka ett land som Sverige vore gjort på en kafferast och utan några förluster att tala om. Den fråga vi nu kan ställa oss är om det var det här som hände när Hongkongbörsen föll? Visst finns en del spekulationer i det jag sagt ovan, men odiskutabla fakta är att narkotikamaffian omsätter 500 miljarder dollar om året och detta är inte monopolpengar som narkotikan handlar med. Det blir alltså utifrån dessa fakta som narkotikaproblemet måste diskuteras, med andra ord narkotikaliberalerna har lika fel som förbudsivrarna och att i dagsläget diskutera vem som har mest fel är ingen lösning på problemet.
Hur stor är maffian och existerar det en stormaffia?
Det jag påstår i artikeln bygger på fakta och intellektuella spekulationer
om vad som måste pågå med facit i handen. Scenariot om Honkongbörsen kanske än så länge är fiction, men inte omöjlig.
Och då kommer jag in mer på min personliga uppfattning om i vilken riktning vi måste gå. Den bygger på troliga konsekvenser och rent demokratiska och humanitära aspekter.
Att kriminalisera narkotikan ter sig för mig som det sämre av de två
alternativen. Det kommer ofelbart att stärka maffian och vi kan se hur
deras marknadsandelar växer år från år. Maffian är inte en samlad styrka
utan består som bilindustrin, av olika "tillverkare" inte alla lika
framgångsrika och så kallade "mergers" (sammanslagningar) pågår också inom maffian. Maktkoncentrationen växer även där och det är oroväckande. Men mitt starkaste argument är trots allt det rent humanitära och demokratiska. Vi har valt att kriminalisera missbrukare trots att missbruk i olika former existerar i hela vårt samhälle. Vi har nikotinister, alkoholister, koffeinister, hetsätare, människor som lider av obesitas och inte minst alla legala narkomaner, missbrukare av psykofarmaka, som får sin medicin utskriven av läkare och i slutändan statsunderstödd. Vi har valt att ur den samling människor som av en eller annan anledning inte klarar av vår värld och tar till knep, välja ut narkomanen som syndabock för allt vi så trovärdigt försöker förakta för att frälsa oss själva ifrån ondo. Det är ingen skillnad på en person som får psykofarmaka av sin läkare eller en narkoman. De tar bara olika preparat, alla lika farliga och lika narkotiska, vi har bara valt att kalla en del droger för illegala så att vi kan hitta syndabockar. Det är ingen skillnad på att knapra valium eller ta amfetamin. Vi har bara bestämt att där skall vara en skillnad. Alla människor har rätt till det demokratiska samhälle vi tror oss leva i och dit hör även alla missbrukare. Tittar vi på narkomaner så ser vi att de har en överrepresentation av AD/HD och damp och många lider av svåra bakgrundsproblem, så som problematisk uppväxt och hemförhållanden. Skall vi straffa dessa människor ytterligare genom att göra deras missbruk och flykt undan vårt inhumana samhälle till en kriminell handling? Det är inhumant att kriminalisera missbruket och det kan inte stämma med FN-konvention om de mänskliga rättigheterna. Det stämmer i alla fall inte med min syn på humanism och empati
Fängelse för missbruk, en lösning?
Det är klart att vi i Sverige kan tro att vi löser det här genom att slänga missbrukarna i fängelse, men personligen tycker jag det verkar minst
sagt lite naivt och det är skrämmande att en justitieminister skall tvingas
till avbön när han pekar på sanningen. I Sverige idag är den debatt som jag här för mer eller mindre förbjuden. Det här är inte i linje med den
officiella politiken, hävdar man. Debattklimatet i Sverige måste dramatiskt förbättras. Vi kommer aldrig att lösa några problem genom att sticka huvudet i sanden och att inte diskutera fakta när man diskuterar, gör diskussionen i sig överflödig. Först och främst: Det är inget nationellt
problem utan ett gigantiskt internationellt problem. Inget land kommer att
klara sig oavsett om vi bygger murar runt det och världen kommer inte att
klara detta problem om vi inte kan samlas under en gemensam fana och
sträva efter samma mål.
Farligast? Bilen eller narkotikan?
Jag har i artikeln jämfört narkotikaindustrin med bilindustrin och det har
jag gjort för att försöka illustrera hur stor narkotikaindustrin verkligen
är. Jag är övertygad om att läsaren uppfattar bilindustrin som den goda
makten och narkotikaindustrin som den onda, men om vi krasst, nyktert
och logiskt jämför dessa två industrier, vilken är då den farligaste. Om
bilindustrin tillåts fortsätta växa i den utvecklingsform den har idag så
tror jag inte det finns någon forskare i världen som skulle gå emot mitt
påstående att det blir ohållbart för naturen och miljön. Det här med att
hitta nya drivmedel och andra former för våra transporter är inget som vi
kan lämna på framtiden till våra barn, problemet börjar bli akut redan nu.
Om vi inte lyckas göra något åt den här utvecklingen så innebär det slutet
för allt liv som vi känner det på planeten. Bilen utgör alltså ett hot mot
vår och planetens existens i nuvarande form. Narkotikan hotar inte
planetens existens, bara människans. Av många förbudsivrare kommer jag,
efter den här artikeln, att utpekas som en farlig narkotikaliberal, men innan
man gör det bör man nog läsa artikeln en gång till, det finns väldigt lite
liberalt i det jag sagt och jag försöker bara peka på andra och nödvändiga
tankar att ha med i debatten.
Att narkotikan skapar enormt mänskligt lidande och enorm förnedring hos
missbrukaren råder det inget tvivel om och jag skulle enkelt kunna skriva
en lika lång och mycket skrämmande artikel om just det lidandet, men det
var inte syftet med denna artikel. Syftet med denna artikel var att belysa
problemet får en annorlunda synvinkel, en synvinkel som inte kan ignoreras.
Ovanstående uppgifter bygger på siffror från FN, tyska Säpo, tull, polis,
försäkringsbolag och CAN. Ingen där ifrågasätter dessa siffror, men ingen
vill erkänna att slutsatserna här, dragna utifrån dem, blir resultatet.
Göran Grauers
Stora Forsa [email protected]
Copyright Göran Grauers.