grauers

Stora Forsa den 14 juni 2006

Justitiekanslern

Att; Gun Löfgren-Cederberg.

Bästa Gun Löfgren-Cederberg,

Jag blev inte så där helt övertygad om att du vid vårt samtal igår förstod vad det är jag vill att JK skall granska.

Jag vill med tyngd hävda att detta inte har med det enskilda ärendet att göra.

Det bara råkar vara så att domstolen just i detta ärende hävdade att socialtjänsten och socialnämnden är samma part. Jag har därför tagit detta ärende som exempel. Jag ber alltså inte JK lägga sig i ett pågående ärende. Tingsrätten har för övrigt redan förkunnat dom i målet.

I förvaltningslagen sägs det att myndigheten skall var lättillgänglig för medborgarna. Jag har sedan 1997 försökt få kontakt med och prata med socialnämnden i detta ärende, men det har varit likadant i alla andra ärenden jag varit ombud i. Jag har arbetat ideellt i 11 år med LVU ärenden.

Vi kan hävda att socialnämnden inte är en myndighet utan en politisk nämnd, men domstolen påstår ju att de är samma part som socialtjänsten, alltså är socialnämnden en myndighet.

I detta specifika ärende visste jag redan 1997 att socialtjänsten undanhållit avgörande information från BUP. Information som ledde till att föräldrarna anklagades för grova brott och att de inte fick träffa sina barn på 9 år. Om att detta är riktigt råder inget som helst tvivel eftersom socialtjänsten erkänt i både länsrätt som tingsrätt.

Enligt förvaltningslagen och länsrätten är nämnden ansvarig. Jag skrivet till nämnden och begär att få träffa dem redan 1997 och påpekar vad som pågår, men nämnden väljer att inte höra av sig eller svara på mina brev. Nämnden vet alltså vad som pågår men väljer att inte ta något ansvar. Det är hela tiden socialtjänsten som svara mig på alla mina brev.

I 5 förhandlingar i läns- och kammarrätt använder sig socialtjänsten av intyg från BUP, intyg som felaktigt anklagar föräldrarna för grova brott. Jag informerar nämnden om detta men nämnden finns återigen inte.

Nämnden har ansvar för delegationen, men nämnden väljer att inte kontrollera att socialtjänsten agerar i enlighet med lagen. Nämnden följer inte upp delegationen och tar inget ansvar.

Till slut tröttnar vi och stämmer kommunen, men i tingsrätten företräds kommunen av socialtjänsten och domstolen säger att det är samma part.

Socialtjänsten sitter där och försvarar sitt agerande och hävdar till och med att det var nämnden som inte agerade som de skulle. Socialtjänsten vet inte ett dugg av vad nämnden gjort och inte gjort och kan heller inte uttala sig om hur nämnden skött och bevakat delegationen. Socialtjänsten blir alltså jävig i sin egen sak och när vi förhörde dåvarande socialnämndens ordförande, som kallats av oss, så blev hon ett fientligt vittne mot socialtjänsten som svarandes advokat gick mycket hårt åt.

Jag stämmer alltså kommunen som företräds av tjänstemän från socialtjänsten som kastar skit på före detta nämndens ordförande för att själva framstå i bättre dager. Någon ansvarig från kommunen finns inte där. Du sa själv i vårt samtal att jag skulle kalla ansvariga för att förhöra dem, men det är ju exakt vad jag gjort, jag har ju stämt kommunen. Menar du alltså att jag skulle kalla alla nämndemän som var nämndemän 1993? Och skulle jag kalla alla andra som varit nämndemän sedan dess eller bara alla ordföranden och i så fall vilket ansvar har de idag?

Hur skall jag veta vilka jag skall kalla när jag stämmer kommunen?

Jag kan alltså visa vilka övergrepp socialtjänsten begått, men där finns ingen som kan svara på vad socialnämnden gjort eller inte gjort. Där finns inte ens någon jag kan fråga. Ingen som jag kan skylla på. Ingen som kan ta ansvar. Jag vet att nämnden under alla år vetat att mina klienter är oskyldiga till det de anklagats för. Jag vet att nämnden vetat att socialtjänsten undanhållit information från BUP. Nämnden har alltså underlåtit att agera trots att man vetat att två barn mist sina föräldrar, att två föräldrar mist sina barn och dessutom anklagats för grova brott som de aldrig fått möjlighet att försvara sig i domstol för. Nämnden har tittat åt ett annat håll och nu vill vi ställa dem till svars för detta, men de tillåts att gömma sig bakom sin socialtjänst som domstolen påstår är samma part.

Det jag alltså vill att JK granskar är;

Hur kan en nämnd ställas till ansvar?

Kan en nämnd ställas till ansvar?

Är socialtjänsten och socialnämnden samma part?

Vilket ansvar har en nämnd?

I förvaltningslagen är nämnden ansvarig. I länsrätten är nämnden ansvarig, men inget ansvar tycks gå att utkräva. En politisk nämnd utan ansvar är farligt nära diktatur. När det rör så allvarliga saker som att ta medborgares barn så måste ansvaret vara kristallklart. Här behöver inte nämnden finnas i rätten och kommunen kan representeras av jäviga tjänstemän.

För mig framstår det hela som en parodi på rättvisan och jag förstår inte hur JK inte kan se detta.

Jag har tillskrivit nämnder i 6 olika kommuner i olika LVU ärenden men aldrig fått något svar från någon nämnd. Jag har också i samtliga fall begärt att få träffa nämnden, men aldrig fått något svar eller fått träffa någon.

I ett annat ärende jag drivit ställde en psykiatriker diagnosen Munchausen by proxi på en kvinna som han aldrig träffat. Han påstod att mamman påkallade fara för sina barn eftersom hon sprang så ofta på sjukhus och påstod att barnen mådde dåligt. När det framkom att dottern led av svår allergi, underutvecklade lungor och ett medfött hjärtfel och pojken var mano depressiv så fanns förklaringarna där. Sjukvården hade inte lyssnat på mamman. Socialtjänsten i fråga blev bunden av sin prestige och när jag ville träffa nämnden så gick inte det trots upprepade försök. Mamman hade redan när jag kom in i bilden förlorade vårdnaden om sina barn och bröt så småningom ihop totalt. Vi kom aldrig till tingsrätten i det ärendet och det här är första gången för mig som det uppdagas att brottsmålsdomstolarna anser att socialnämnden och socialtjänsten är samma part och plötsligt så förstår jag varför föräldrar till omhändertagna barn är så rättslösa i vårt samhälle. Där finns ingen som är tydligt ansvarig eller som kan ställas till ansvar och detta är synnerligen allvarligt.

mvh

Göran Grauers.