Varpå jag får försöka förtydliga mig igen.

Stora Forsa den 22 juni 2006



JUSTITIEKANSLERN


Att; Gun Löfgren-Cederberg



Jag får en känsla av att justitiekanslern inte inser allvaret i det jag försöker förmedla. Det rör det största ingrepp en stat kan göra i människors liv, nämligen att ta deras barn från dem med tvång och där måste ett klart ansvar kunna utkrävas om något går fel.

Justitiekanslern kan fortfarande inte se att detta är ett ärende som Justitiekanslern har anledning att granska. Justitiekanslern säger; Det framstår som klart att det civilrätts­liga (skadeståndsrättsliga) ansvaret för eventuella fel i kommunens verksamhet vilar på kommunen som juridisk person. För kommunens ansvar torde det i princip sakna betydelse var i kommunen som ett fel har blivit begånget, t.ex. om det är enskilda socialtjänstemän som har felat och/eller ledamöterna i socialnämnden. Varken ”socialnämnden” eller ”socialförvaltningen” kan bära ett skadeståndsrättsligt ansvar eftersom de inte är juridiska personer. Enskilda arbetstagares eventuella ansvar begränsas av bestämmelsen i 4 kap. 1 § skadeståndslagen.

Ni skriver att varken socialnämnden eller socialförvaltningen kan bära skadeståndsrättsligt ansvar eftersom de inte är juridiska personer.

Det är ju just det här jag vill att JK skall titta på. Vi pratar heller inte skadeståndsrättsligt ansvar eftersom tingsrätten i detta ärende beslutat om mellandom där vi i första instans skulle bevisa att något fel begåtts. Där togs skadestånd överhuvudtaget inte upp.


Förvaltningsdomstolarna hänvisar alltid till nämnden som ansvarig I samtliga domar jag läst (det rör sig om ett hundratal) så är det nämnden som är ansvarig. Nämnden är ansvarig för att vårdplanen följs. Nämnden är ansvarig för att umgängesrätten följs etc. Förvaltningsdomstolarna hänvisar alltså alltid till en specifik och namngiven nämnd som bär ett tungt ansvar. Det är nämnden som beslutar att ansöka om vård enligt LVU till länsrätten. Det är alltså nämnden som tar det första kritiska beslutet om att ta medborgares barn med tvång. Det är nämnden som har det tunga ansvaret att kritiskt granska den utredning som ligger till grund för socialtjänstens förslag till LVU för att förvissa sig om att utredningen följer 1 kap 9 § RF , att den varit saklig och objektiv och beaktat allas likhet inför lagen. Att kritiskt granska något innebär att man går igen allt material som ligger till grund för utredningen och förvissar sig om att utredningen är saklig och objektiv. Det innebär faktiskt att man också måste träffa de inblandade parterna så som föräldrar och barn för att se att eventuella konversationer med socialtjänsten som finns återgivna i journaler är sakligt och objektiv återgivna. Det är bara staten i Sverige som har rätt att med tvång ta medborgares barn. Staten delegerar ner detta arbete till respektive kommun som i sin tur ger en delegation till sina respektive socialtjänster. Det är nämndens ansvar att bevaka denna delegation och förvissa sig om att socialtjänsten till punkt och prickar följer delegationen. Om socialtjänsten inte följer delegationen skall den återkallas.  

Socialtjänsten har i fråga om LVU ärenden endast förslagsrätt. Det är nämnden och bara nämnden som kan ta beslut och är ansvariga för dessa beslut.


Jag har aldrig under 11 års arbete hittat en socialnämnd som kritiskt granskat en utredning för att förvissa sig om att den är grundlagsenlig. Förklaringarna är nästan alltid de samma. Vi litar på våra socialsekreterare. De har kunskapen, den har inte vi. Vi är fritidspolitiker, vi har inte tid att gå igenom kanske hundratals handlingar och intervjua medborgare.

Och faktum är att de inte besitter kunskaperna i de flesta fall, likväl skall de kritiskt granska utredningen innan de tar beslut om att ansöka om LVU, alltså ta medborgares barn med tvång.


I förvaltningslagen står att myndigheten alltid skall vara tillgänglig och besvara medborgarnas frågor. Nämnden kan kanske inte anses som del av myndigheten, men nämnden är den som fattar mycket tunga beslut som rör medborgare, att ansöka till domstol om att ta deras barn med tvång.

Jag har i 11 år i alla ärenden där jag varit ombud försökt få träffa nämnden. Jag har skrivit till nämnden, men alltid fått svar från socialtjänsten. Jag har bett att få sammanträffa med nämnden, men aldrig fått svar. Detta rör inte bara en nämnd i en kommun utan flera nämnder (det har varit val under tiden och nämnder har förändrats) i 6 olika kommuner runt vårt land.

När jag inte fått svar från nämnderna har jag skrivit till kommunalnämnden, till dess ordförande och alltid fått samma svar. Vi litar på våra tjänstemän, ingen har någonsin tagit min förfrågan på allvar och ingen har någonsin tagit mina anklagelser om att nämnden inte bevakar den delegation man lämnat till socialtjänsten på ett tillfredställande sätt.


 Nu vill jag ta det aktuella ärende som exempel, men återigen vill jag påpeka med styrka att jag inte ber JK ta ställning i detta specifika ärende utan det används bara som exempel för att belysa problemet.

1997, när jag kom in i ärendet insåg jag ganska omedelbart att BUP felbehandlade barnen och det stod snart klart för mig att socialtjänsten inte meddelat BUP om att barnen befunnits i ett familjehem där de misshandlats och tvingats kalla familjehemsföräldrarna för mamma och pappa. BUP hade alltså missletts tro att det var de biologiska föräldrarna som misshandlat dem eftersom barnen berättade vad mamma och pappa gjort. Socialtjänsten har i länsrätten 2002 och i tingsrätten i detta ärende erkänt att man underlåtit att informera BUP, så om detta råder inget som hels tvivel.

Jag skriver nu till nämnden och berättar vad jag kommit fram till och begär att nämnden skall reagera, men jag får inget svar och inget händer. Jag ber att få träffa nämnden, men jag får inget svar, all min konversation besvaras istället av socialtjänsten, den socialtjänst som underlåtit att informera BUP. I 5 rättegångar i läns- och kammarrätt använder sig nu socialtjänsten av intyg från BUP som hävdar att de biologiska föräldrarna misshandlat och sexuellt utnyttjat sina barn. Jag meddelar socialnämnden detta, men man tar ingen notis. Det här rör tvångsomhändertagande av barn. Två pojkar har med tvång skilts från sina föräldrar och föräldrarna har anklagats för grova brott för vilka det är oskyldiga och nämnden måste ha ett otroligt ansvar här, men nämnden finns som sagt inte. De som skall bevaka delegationen bryr sig inte.


Nu stämmer vi kommunen och nämnden och vilka representerar kommunen i rätten, jo socialtjänsten, alltså tjänstemännen som inte meddelade BUP. Tjänstemännen i rätten slingrar sig och hävdar att det är nämnden som är ansvarig för det hela, men ingen nämnd finns. När vi kallar den person som var nämndens ordförande 1993 så gör kommunen allt för att lägga hela skulden på dåvarande nämnd och själva kliva ut med hedern i behåll. Domstolen säger nu att nämnden och socialtjänsten är samma part och jag kommer inte åt någon som är ansvarig och domstolen konstaterar att socialtjänsten inte gjort något fel vid omhändertagandet. Nämnden har man alltså helt bortsett från och hela rättegången kom att handla om, om socialtjänsten begått några brott eller inte och uppenbarligen är det inte något brott att inte informera BUP. De må så vara, men jag anser i alla fall att nämnden bär ansvaret för att detta fall inte fick en lösning redan 1997 när jag kom in i bilden och att det idag inte finns någon nämnd eller person att ställa till svars eller få svar på frågor från är oroväckande.


Skulle domstolen acceptera i t.ex. Skandia-affären att Lars-Erik Petersson representerades i rätten av en försäkringsförsäljare?

JK säger själv i brev till mig; Varken ”socialnämnden” eller ”socialförvaltningen” kan bära ett skadeståndsrättsligt ansvar eftersom de inte är juridiska personer. Enskilda arbetstagares eventuella ansvar begränsas av bestämmelsen i 4 kap. 1 § skadeståndslagen.    Det är ju just detta jag säger. Hur kan vi tillåta ett samhälle som kan ta medborgares barn med tvång utan att någon kan ställas till svars för det. Nämnden har ett ansvar, det bevisar förvaltningsdomstolarna och 1 kap 1 § RF säger att; Makten i Sverige skall utgå från folket. Det är nämnden som är denna makt och det är nämnden som är ansvarig, men JK hävdar alltså att nämnden inte kan ställas till svars för sina beslut. Nämnden som har denna makt och detta ansvar behöver inte ens infinna sig i domstol utan kan skicka tjänstemän att svara på varför nämnden tagit de beslut man tagit. Hur kan socialtjänsten veta det? Jo visst ja. Domstolen hävdade ju att socialtjänsten och socialnämnden är samma part, så makten i Sverige utgår alltså inte enbart från folket utan även från tjänstemännen som enkelt kan bli maktens ställföretradare.


Nämnder kan alltså fortfarande helt ansvarsbefriade låta bli att kritiskt granska socialtjänstens utredningar för LVU för att förvissa sig om att de är sakliga och objektiva som 1 kap 9 § RF fodrar att de skall vara. Nämnderna kan helt ansvarsbefriade säga att vi litar på våra tjänstemän och låta dem obehindrat ta medborgares barn med tvång. Även om nämnden vet att deras socialtjänst ljuger för andra myndigheter och undanhåller sanningar så har nämnden inget ansvar.

Hur kan förvaltningsdomstolarna påstå att nämnder har ansvar när inget ansvar går att utkräva.  Inser och förstår inte JK att något är allvarligt fel här. Tusentals barn omhändertas med tvång i Sverige varje år och det finns ingen ansvarig för detta förutom tjänstemän. Jag tror att någon inte riktigt vill förstå innebörden i regeringsformens 1 kap 1 § Makten i Sverige skall utgå från folket och att ta medborgares barn med tvång är att visa maktens absolut längsta och farligaste arm, en makt som inte har något ansvar. Inser och förstår verkligen inte JK hur allvarligt detta är? Eller tror JK att vi i Sverige har en medfödd och ohotad demokrati som aldrig bör eller behöver ifrågasättas?


Det kan inte vara så att makten sitter skyddad och tvingar medborgare att stämma makten för att få rättvisa och att makten då hotar med att om man förlorar i denna tvist så får man stå för rättegångskostnaderna och troligtvis bli utblottad för resten av sitt liv och vågar man stämma makten så representeras den av tjänstemän och de som tagit besluten och som är ansvariga för dem och besitter makten, tillåts gömma sig under tjänstemännens grå kappor.


Det här är inget problem som jag är ensam om att uppfatta. Det är bara för JK att titta in på www.nkmr.org (nordiska kommittén för mänskliga rättigheter)  eller www.styvbarn.se  


Om nu JK vill titta på domar i ärendet så tycker jag att JK skall titta på dom meddelad i länsrätten 2002-06-27 Mål nr 808-02 och där se på sidan 7 stycke 3. och sidan 5, sista stycket rad 8.

Detta ärende JO anmäldes då men JO tar inte upp ärenden äldre än 3 år och därför fanns ingen annan utväg än att stämma kommunen civilrättsligt för att få upprättelse.


Jag vill också påpeka att detta inte enbart är en skadeståndsrättegång utan domstolen beslutade om delad dom där vi i första instans skulle bevisa kommunens skuld och att försöka bevisa en nämnds skuld när det till synes inte finns en nämnd som har något ansvar är inte lätt, för att inte säga näst intill omöjligt, speciellt när nämnden som då var ansvarig inte längre finns.

JK säger att det för kommunens del saknar betydelse vem som gjort fel, socialtjänsten eller nämnden, men det saknar inte betydelse för oss. Det måste finnas någon ansvarig.


Med vänlig hälsning



Göran Grauers.