grauers

Tele; 0141-922 77         Epost [email protected]

                                                                 Stora Forsa den 29 maj 2006

Liza Marklund

Hej Liza,

När jag läste ditt inlägg i Expressen i går (den 28; e) där du skrev att du inte tyckte att sociala myndigheter skulle få mer makt så tändes en strimma hopp i mig.

Jag har i 11 år ideellt företrätt människor som fått sina barn tvångsomhändertagna. Eftersom jag arbetar helt ideellt har jag möjligheten att välja ärenden och jag åtar mig bara fall där jag misstänker myndighetsmissbruk. Kanske tror man bara att det är enstaka fall, men folk ringer mig hela tiden och jag kommer i kontakt med det mest horribla saker, ofta är det ensamstående mammor som gömmer sig från sina män och förföljs av socialtjänsten som vill ta deras barn för att de inte är bra mammor och har dålig ekonomi, men lika ofta är det människor som drabbats av sjukdom eller som inte är så intelligenta som vi vill att människor skall vara. Med andra ord, det är de svaga som drabbas. De som socialtjänsten borde hjälpa stjälper man. Jag är förtidspensionär så jag har kunnat lägga ner mycket tid på det här fallen, men för något år sedan kom jag till en brytpunkt där jag kände att jag för min egen skull inte längre orkade bli så engagerad i andras problem. Det är lätt att det blir alldeles för personligt.

Jag beslöt mig istället för att ta ett ärende till sin spets, att driva det så att makten, media och andra skulle få upp ögonen och att det därigenom skulle kunna ske en förändring, för som jag arbetade tidigare kunde jag kanske rädda några få, men förtrycket mot de svaga tycktes inte minska, tvärtom så tyckte jag det tilltog hela tiden.

2004 stämde jag Askersunds kommun inför tingsrätten i Örebro i ett ärende där jag varit familjen ombud sedan 1997. Det är ett förskräckligt ärende där myndigheten visade makt från början och tog barnen från en mamma som drabbats av psykiskt sjukdom och en pappa som led av sviterna efter en svår trafikolycka. Barnen placerades, olagligt har länsstyrelsen i efterhand avgjort i ett familjehem där de misshandlades och levde under tortyrliknande former i 13 månader. Familjehemsföräldrarna åkte fast och fick långa fängelsestraff, men de dömdes inte för att ha misshandlat de två små pojkarna från den här familjen utan för att ha misshandlat ett annat barn. Det här gav kommunen en underbar chans att själva slippa undan ansvar och kommunen när det visar sig att barnen farit illa och tvingas till BUP. Barnen so då var 2 och 4 år gamla berättar vad "mamma och pappa" gjort med dem, det är bara det att mamma och pappa är familjehemsföräldrarna. Alla barn i hemmet har tvingats kalla familjehemsföräldrarna för mamma och pappa och de två små pojkarna har inga andra namn på dem. Kommunen väljer då att inte informera BUP om att barnen varit i ett familjehem där de misshandlats och BUP tror att de är de biologiska föräldrarna och rekommenderar besöksförbud, vilket införs 1994. Föräldrarna anklagas för ohyggliga brott, för att sexuellt ha förgripit sig på sina barn och misshandlat dem. Efter det att jag kommer in i bilden -97 gör jag allt i min makt för att försöka påtala vad som hänt och händer, men ingen lyssnar. Jag går flera vändor i läns- och kammarrätter och försöker få prövningstillstånd i regeringsrätten. Jag går till JO, polisanmäler, skriver artiklar (som ingen vill publicera), skickar alla handlingar i målet till Uppdrag granskning, Kalla Fakta, tar kontakt med enskilda journalister m.m.  Ingen är intresserad eller så säger de att det är ett tragiskt ärende, men allt för stort.

2002 lyssnade plötsligt länsrätten och jag fick ett 9 år gammalt LVU upphävt utan att något i sak förändrats mer än till det sämre. Föräldrarna hade gått skilda vägar. Detta tyckte jag borde vara sensationellt och att media verkligen nu borde bli intresserade, men allt var lika tyst och alla lika ointresserade. Därför beslöt vi 2004 att ta saken i egna händer och stämma kommunen. Jag är inte jurist Liza, men jag förstår vilken oerhörd risk föräldrarna tar. Det är ett oerhört svårt ärende och jag har få konkreta bevis. Jag måste argumentera hela ärendet, visa var kommunen gått fel. BUP försvarar sig tillexempel med att det inte gjort någon som helst skillnad om de vetat eller inte. Samma läkare som behandlade barnen när de kom in. När vi bett att få tillsätta egna utredare har domstolarna nekat oss. Vi har bevis som visar att kommunen visste vad som pågick i familjehemmet redan när barnen var där, men det beviset underkänner domstolen, trots att det är en polisanmälan. Man säger det rör sig om ett missförstånd. Domstolarna har förvägrat mina klienter rättshjälp i strid mot artikel 6 i europakonventionen och det gör man för att man säger jag är oskicklig. Enligt samma artikel har mina klienter rätt att själva välja ombud och jag har varit ombud sedan -97 och fått LVU upphävt. Jag kan inte vara så oskicklig. Kommunen har flera gånger hotat mina klienter med att de kommer att bli ekonomiskt utblottade för att de kommer att förlora och de kommer att få betala kommunens rättegångskostnader. Mina klienter gör inte det här för att få tillbaka sina barn. Det är för sent. Barnen bor fortfarande i familjehem, men kommunen har skilt på dem och de bor idag i olika familjehem. Äldsta pojken har problem och är åter omhändertagen under LVU § 3.  Han har varit inblandad i rån, bilstölder och annat, men är i botten en skitgod kille som bara är så förfärligt förvirrad. Han är idag 17 år och troligvis kommer staten att finna honom allt för farlig för att finnas på våra gator så jag befarar att han kan hamna på slutet § 12 hem.

När vi lämnade in stämningsansökan 2004 trodde vi att media skulle reagera eftersom vi stämde på astronomiska 80 miljoner kronor, men det visade sig att de diskvalificerade oss hos media och domstolarna. Det var av den anledningen man tyckte jag var oskicklig. Våra opartiska domstolar är alltså inte så opartiska. Stämmer man staten på pengar så kan domstolen diskvalificera en innan man fått plädera saken i rätten. Media är inte en intresserade av att ta reda på vad jag är för knäppgök som tror att jag kan stämma staten på så stora pengar. Ingen, inte en enda journalist har ringt mig sedan stämningen inlämnades i februari -04. Norska media har däremot skrivit en hel del om det och också informerat svensk press. Bara kort om de 80 miljonerna så att inte du också ska tycka jag är helt vrickad. Det rör sig om 4 personer som inte längre lever samman eller har kontakt. Alltså 20 miljoner var. JK beslutade att Joy Rhaman och Yassir Askar skulle få ca 1 miljon var för varje år de suttit oskyldigt i fängelse dömda till livstid. Mina klienter är fortfarande anklagade för ohyggliga brott för vilka de aldrig fått försvara sig i domstol. De är oskyldiga. Barnen har berövats sin identitet eftersom besöksförbudet i praktiken sträckte sig till alla i familjen inklusive släkten.

Joy Rahman och Yassir Askar övergavs aldrig av sina familjer och har fått tillbaka sina liv. Mina klienter kan aldrig få tillbaka sina liv. Äldsta pojken konstaterades 1999 lida av kronisk posttraumatisk stressyndrom och kroniska kommunikationsproblem med vuxna och hans liv har börjat fel, allt orsakat av myndigheters lögner och förtal. När kan han få ett normalt liv.

I februari i år hade vi huvudförhandlingar i tingsrätten och dom meddelades den 28 april. Vi förlorade storstilat i allt, men har överklagat. Det har framkommit stora oegentligheter i själva domstolen som gör att jag tror att detta på något sätt redan var uppgjort. De var som många sagt till mig, staten kommer inte att låta dig vinna, men inte trodde jag det skulle vara så uppenbart.

Jag går inte in närmare på det här men jag bifogar material där du kan se vad jag menar. Jag har också anmält domstolen till JK men JK är inte minsta intresserad. Även de materialet är bifogat.

Börja med att läsa "NA inblandning i en vidrig historia"

Det visar hur allt egentligen tog sin början, från en tillsynes rätt oskyldig artikel i Nerikes Allehanda. Tidningen har alltid vetat vilka katastrofala följder denna artikel fick, men aldrig intresserat sig. Stigbjörn Bergesten, tidningens dåvarande chefredaktör och ansvarige utgivare, kallade mig en gång lögnare och rättshaverist. Må så vara att han tycker det. Hade jag tagit betalt hade jag troligtvis varit advokat.

Jag hoppas innerligt att du läser allt jag skickat dig. Jag vet att det är mycket material, men gudarna skall veta att jag behöver någon med lite inflytande som kan engagera sig i detta och jag hoppas det kan bli du.

Med vänlig hälsning

Göran Grauers

De bifogade dokumenten.

1. NA inblandning i en vidrig historia; Visar kort vad som hände och tidningars och journalisters ansvar. Innehåller inscannade originaldokument.
2. Anmälan till JK. Där jag anmäler tingsrätten till JK för att klarlägga vem som har ansvar. Socialtjänsten eller socialnämnden. Förvaltningsdomstolarna och brottsdomstolarna har väsensskild uppfattning om vem som har ansvaret.
3. JK Svar. Är Justitiekanslerns svar.
4. JK.  Är mitt svar till JK
5. Vem har ansvaret soss eller nämnden. En artikel skriven av mig och publicerad i http://www.sfm.no/
6. En märklig dom. Visar på några saker som tingsrätten så uppenbarligen försökt se till att staten skall vinna
7. Liza Marklund. Ovanstående brev i filformat.

Tele 0141-922 77      epost [email protected]

                                                                 Stora Forsa den 2 juni 2007

Anders Fallenius

Expressen

Hej Anders,

Uppdrag Granskning har just haft ett nytt program om Estonia där en expertgrupp konstaterar att där finns stora luckor i Estoniautredningen. Hon kan helt enkelt inte ha sjunkit som hon gjorde bara för att bogvisiret föll bort. Jag har länge haft en teori om hur olyckan gick till och där finns inga konspirationer eller något annat i den, men hittills har ingen velat lyssna.

Låt mig först säga att jag har 30 års erfarenhet av sjön och båtar, som professionell, 10 år som skeppare på ett segelfartyg. Jag har konstruerat och byggt Västindiens idag största båtvarv med en kapacitet på 400 ton och den teori jag har, har jag sett i verkligheten flera gånger.

Estonia har helt enkelt kolliderat med sitt eget visir. Visiret föll av framåt och när de träffade vattnet så tog det tvärstopp. Visiret är så pass stort och brett att det ett tag fungerade som en båt, däcket, som först träffade vattnet blev som en skrovsida och nederdelen på visiret pekade nu rakt emot Estonias skrov och visiret blev mer eller mindre som en gigantisk yxa. Estonia gick med god fart och visiret tvärstannade som sagt när det träffade vattnet. Visiret har orsakat ett mycket stor hål på styrbordssidan av fartyget alldeles bakom stäven. Det var där de stora mängderna vatten kom in och därför som Estonia fick slagsida åt styrbord och sedermera sjönk och landade på den sidan och inte upp och ner som det borde ha blivit.

Vittnen säger sig ha hört att Estonia kolliderat med något och man har hört som skrapande plåtljud. Vissa tror att hon kolliderat med en ubåt, men det är ganska långsökt att hon skulle kollidera med en ubåt just som visiret föll av. Visiret föll av på grund av att gångjärnen gav vika och sprängdes alltså inte.

Visiret har också skador på nedre delen som kan förklaras med att Estonia krockade med visiret. En del tror att skadorna uppstod när visiret föll ner på bulben, men så stora skador kan inte det orsaka eftersom visiret aldrig kan få den kraft eftersom de sitter relativt nära bulben och i så fall så bör där finnas liknande skador på bulben. Skadorna har skeppsbottenfärg på sig vilket tyder på att det träffat skrovet någonstans under vattenlinjen. Skadorna kan rimligtvis inte ha uppstått när visiret träffade botten eftersom botten på platsen var mjuk. Visiret måste ha träffat berg för att sådana skador skall uppstå. Det går också att visa i datorer exakt hur visiret skulle sjunka och det är osannolikt att det skulle sjunka med den nedre delen först.

Alltså tittar man på bulben så har man svaret. Skadorna på visirets undre del kan alltså bara ha uppstått när visiret kolliderat med Estonia och finns där inga skador på bulben så måste det ha kolliderat med ett annat ställe på fartyget. Eftersom fartyget ligger på styrbordssidan så går ett eventuellt hål bara att hitta vid en inspektion inifrån fartyget. Sökområdet bör dock vara relativt litet eftersom det måste finnas i stäven och inte längs fartygssidan.

Jag har sett en tappad spinnakerbom gå rakt igenom ett skrov på båten som tappade den och jag har sett ett tappat ankare utan kätting eller lina som slagit av roder och propellrar. Det är alltså fullt teoretisk möjligt det jag påstår och faktisk också sannolikt. Jag har pratat med Olle Rutgersson professor i fartygsteknik på Chalmers och han håller med mig om att Estonia mycket väl kan ha kolliderat med sitt visir och att det var visiret som gav upphov till plåtljuden som vittnen berättar om. Jag kan i detalj förklara hur det kan ha gått till och med en skicklig tecknare så går det enkelt att illustrera.

Det vore kul om den här teorin blev känd, för den är logiskt riktig och styrks av vittnen och sjunkförloppet.

Hör av dig.

Bästa Hälsningar

Göran Grauers.

Tele 0141-92277                        epost [email protected]

                                                                 Stora Forsa den 24 augusti 2006

Justitieombudsmannen

Att Kerstin André                                                            Dnr 3850.2006

Bästa justitieombudsmannen Kerstin André

Enlig 1 kap 9 § RF skall en utredning vara saklig, objektiv och beakta allas likhet inför lagen.

Om en kommun inte utreder enligt grundlagen kan det aldrig var länsrättens uppgift att på något sätt ?straffa kommunen?. Länsrätten kan bara förkasta utredningen som undermålig.

Detta ärende måste därför hamna hos JO. Ärendet i sig och tiden i olika rättsinstanser är av helt underordnad betydelse. Det är inget rättsligt ärende. Det är en begäran att JO granskar om kommunen följt grundlagen när man gjort utredningen.

Jag har företrätt människor, helt ideellt, i snart 11 år i LVU ärenden. Jag har läst tusentals och åter tusentals sidor utredning från hela landet och kommit fram till att en mycket stor del är grundlagsvidriga. Denna utredning är så tydlig grundlagsvidrig att jag därför ber JO granska den.

Låt mig resonera lite om utredningen, vilken kanske borde läsas innan Ni fortsätter med mitt resonemang.

Man behöver inte känna denna familj eller överhuvudtaget veta något om dem för att förstå att denna utredning inte kan vara saklig och objektiv. Dom har ju tagit hand om Mickael sedan födseln, allt som allt i 2½ år. Allt kan ju inte vara fel. Man har skrivit 15 sidor utredning som framställer, framförallt Lars-Anders, som en forma av byfåne. Lars-Anders har tagit mycket illa vid sig av denna utredning. Det finns ett par meningar som talar positivt om familjen, men i sammanhanget drunknar dessa meningar och kanske istället förstärker intrycket av familjen som ?loosers.? 

Utredningen har bara fokuserat på det negativa om familjen, varför de inte skall få ha Mickael kvar, eller varför han måste flyttas.

I rätten blev det föräldrarnas och barnens ombuds uppgift att måla en annan bild och den skiljde sig rejält.

En utredning som är saklig och objektiv kan aldrig feltolkas i den graden att där kan framstå två helt skilda bilder.

En saklig och objektiv utredning kan heller aldrig bara fokusera på det negativa, varför inte barnet kan stanna utan måste i lika hög grad fokusera på fördelarna med att barnet stannar i familjen.

Min personliga uppfattning är att socialtjänsten, när man beslutar utreda mot LVU, redan i sig har en klar uppfattning att detta barn måste flyttas, i annat fall skulle man ju inte behöva starta en utredning. Risken är nu faktiskt uppenbar, att socialtjänsten bara utreder saker som är negativ för att få fram bilden att barnet behöver ?skyddas?.  Det blir också ofta så att där uppstår en fientlig ställning mellan föräldrar och utredare och detta är heller inte svårförklarligt eftersom något kommer in och säger att vi skall starta en utredning mot att ta era barn med hjälp av LVU.

Det är ett direkt hot emot demokratin när myndigheter tillåts utreda utanför grundlagarna. Framför allt när det gäller en myndighet som har befogenheter att med tvång kunna ta medmänniskors barn ifrån dem.

Att JO inte förstår detta gör allt bara etter värre.

Jag är inte ensam om att anse att myndigheter inte utreder i enlighet med grundlagen, Bland många andra har Docent Bo Edvardsson på Örebro universitet länge påvisat bristerna. Jag hävdar heller inte att detta är unikt för myndigheten i Karlstad utan detta är ett nationellt problem av största dignitet som JO helt enkelt måste granska i demokratins namn.

Låt detta kanske bli starten för hur en utredning måste se ut för att vara saklig och objektiv och vilka kontrollorgan som måste tillsättas för att medborgarna skall vara säkra på att de utreds enligt grundlagen av myndigheterna, att myndigheterna straffas om de inte följer grundlagen.

Idag skall socialnämnden granska utredningen och försäkra sig om att den följer grundlagen, men 9 av 10 socialnämnder gör inte detta. Man hävdar att man bara är fritidspolitiker, inte har kunskapen, inte har tiden. Jag har tidigare påpekat för JO att jag under 9 år av ett ärende aldrig fått kontakt med socialtnämnden, aldrig fått svar på brev från dem och jag påvisade också att det inte gick för JO heller. Svaret som JO fick var skrivet av socialtjänsten, men hade dragits vid sammankomst i arbetsutskottet och svaret skulle därför anses som om det kom från socialnämnden. Detta accepterade JO.

Nämnden skall alltså kritiskt granska, en nämnd som aldrig medborgarna kan träffa och som inte en JO har audiens hos.

Med vänlig hälsning

Göran Grauers.

Jag kan som P.S. säga att jag skulle bli ytterst förvånad om länsrätten inte dömde till föräldrarnas, fastern och Mickaels fördel.

Göran Grauers

St. Forsa 308

591 99 Motala

Tele 0141-92277                        epost [email protected]

                                                                 Stora Forsa den 26 augusti 2006

Justitieombudsmannen

Att Kerstin André                                                            Dnr 3850.2006

Bästa justitieombudsmannen Kerstin André,

Jag vill bara meddela att dom avkunnats i målet om Mickael i Hagfors och han kommer att få stanna hos sin faster.

Kommunen har via lokala medier meddelat att man inte tänker överklaga och det kommer naturligtvis inte vi heller göra. JO behöver därför inte vara rädd att blanda sig i ett ?pågående rättsligt ärende?

Min anmälan kvarstår alltså. Jag vill att JO utreder om utredningen mot Familjen Bengtsson är grundlagsvidrig. Enligt 1 kap § 9 RF skall den vara saklig och objektiv och det är den inte.

Göran Grauers