På Rapport sa man den 8 mars att ensamstående mammor lever i någon form av fattigdom och är den mest eftersatta gruppen i samhället.

Det finns en grupp ensamstående föräldrar som har det än värre och det är ensamstående föräldrar under 25. I hela samhällssystemet behandlas dessa föräldrar, övervägande mammor, som ungdomar och inte föräldrar. Det finns enligt SCB 8 800 ensamstående föräldrar under 25.

Jag kan ta några exempel. På praktikplats så får personer över 25 betydligt mer betalt än ungdomar. Detta är först och främst en åldersdiskriminering som blir olaglig både vad gäller den nya EU lagen som trädde i kraft förra årsskiftet om åldersdiskriminering på arbetsplats och också i strid emot barnkonventionen där förälder vårdnadshavare inte får diskrimineras.

Här följer några exempel ur verkligheten och det rör min dotter som idag är snart 23 år med en 2 ½ år gammal dotter. Det som hänt henne bör rimligtvis också kunna hända alla andra mammor i samma situation och det visar sig att dessa mammor systematiskt kränks av samhällets alla instanser som skall vara dessa mammor behjälpliga.

Min dotter är uppvuxen i Sverige men har dubbelt medborgarskap, svenskt och amerikanskt.  När min dotter fyller 18 åker hon över till USA för att lära känna sin mamma som övergav henne när hon var 6 år gammal. Den 15 oktober 2007 föder hon en dotter i USA, vilket utblottar henne ekonomiskt och pappan försvinner. Hon vill komma hem till Sverige igen.

Den 6 december 2007 kommer hon hem. Hon bor med mig, som förutom hennes bror är hennes enda släkting här i Sverige. Hon kan dock inte fortsätta bo med mig på grund av att jag bor på landet där det inte finns kommunikationer och hon saknar körkort och bil.

Den 1 februari 2008 flyttar hon in i egen lägenhet. Hon får av socialtjänsten 2 500 kronor i bidrag för att starta ett helt nytt hem för sig och sin dotter inklusive spädbarnsutrustning städartiklar o.dl. Jag har inget jag kan bidra med. Hennes flickrum är sedan länge borta och jag är förtidspensionär med 10 000 kronor i månaden.

Vi anser det omöjligt att starta upp ett helt nytt hem för 2 500 kronor och överklagar beslutet till länsrätten som bifaller socialtjänsten med hänvisning till att regeringsrätten har i RÅ 1995 ref. 80 fastställt att – när det gäller ung biståndssökandes första boende – en betydligt enklare standard än vad som annars godtas. Hänsyn har även tagits till möjligheten att anskaffa begagnad hemutrustning eller hemutrustning som av annan orsak betingar ett lägre pris.

( Kursivt är utdrag ur dom mål nr 137-08 E meddelad i länsrätten i Örebro 2008-03-10)

Enligt socialstyrelsens normer skall en ensamstående förälder i samma situation som är över 25 år erhålla 58 % av ett basbelopp, allts 10 ggr mer pengar.

Att min dotter är mamma tycks domstolarna överhuvudtaget inte ta hänsyn till utan ser henne bara som ungdom. Detta blir i strid emot barnkonventionen;

Utdrag ur barnkonventionen;

Art. 2 Icke-diskriminering

1. Konventionsstaterna skall respektera och tillförsäkra varje barn inom deras jurisdiktion de rättigheter som anges i denna konvention utan åtskillnad av något slag, oavsett barnets eller dess föräldrars eller vårdnadshavares ras, hudfärg, kön, språk, religion, politiska eller annan åskådning, nationella, etniska eller sociala ursprung, egendom, handikapp, börd eller ställning i övrigt.

2. Konventionsstaterna skall vidta alla lämpliga åtgärder för att säkerställa att barnet skyddas mot alla former av diskriminering eller bestraffning på grund av föräldrars, vårdnadshavares eller familjemedlemmars ställning, verksamhet, uttryckta åsikter eller tro.

Art. 3 Barnets bästa

1. Vid alla åtgärder som rör barn, vare sig de vidtas av offentliga eller privata sociala välfärdsinstitutioner, domstolar, administrativa myndigheter eller lagstiftande organ, skall barnets bästa komma i främsta rummet.

2. Konventionsstaterna åtar sig att tillförsäkra barnet sådant skydd och sådan omvårdnad som behövs för dess välfärd, med hänsyn tagen till de rättigheter och skyldigheter som tillkommer dess föräldrar, vårdnadshavare eller andra personer som har lagligt ansvar för barnet, och skall för detta ändamål vidta alla lämpliga lagstiftnings- och administrativa åtgärder.

Art. 4 Genomförande av rättigheterna

Konventionsstaterna skall vidta alla lämpliga lagstiftnings-, administrativa och andra åtgärder för att genomföra de rättigheter som erkänns i denna konvention. I fråga om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter skall konventionsstaterna vidta sådana åtgärder med utnyttjande till det yttersta av sina tillgängliga resurser och, där så behövs, inom ramen för internationellt samarbete.

Art. 6 Rätt till liv, överlevnad och utveckling

1. Konventionsstaterna erkänner att varje barn har en inneboende rätt till livet.

2. Konventionsstaterna skall till det yttersta av sin förmåga säkerställa barnets överlevnad och utveckling.

Kammarrätten höjer i dom meddelad i Jönköping 2008-05-27 mål nr 1015-08 ersättningen till 7 500 kronor, vilket fortfarande inte överensstämmer med socialstyrelsens rekommendationer och kammarrätten tar inte i ett ord upp faktum att detta strider emot barnkonventionen utan stödjer sig fortfarande på RÅ 1995 ref 80.

Det har dessutom tagit 4 månader innan min dotter fått mer pengar. De första 2 500 har spenderats i desperation på undermåliga saker och de resterande pengar min dotter fick var visserligen till hjälp, men de hade behövts till en början.

Regeringsrätten beviljar inte prövningstillstånd trots att vi hänvisat till barnkonventionen och att regeringsrättens dom blir diskriminerande enligt den.

Eftersom min dotterdotter inte hade de sista 4 siffrorna i sitt födelsenummer tar det tid innan sådant som barnbidrag börjar utbetalas. Under våren får hon retroaktivt barnbidrag för dec 07 och jan 08. Detta anser nu kommunen (Askersunds kommun) att det är ett överskott och beslutar därför att hon inte är berättigad till försörjningsstöd. Detta bifalles av såväl länsrätt som kammarrätt och vi beviljas inte prövningstillstånd i regeringsrätten.

Det retroaktiva barnbidraget måste anses som förbrukat då min dotter bodde hos mig i dec och jan och jag försörjde henne och hennes dotter under den tiden. Jag hade aldrig begärt tillbaka de pengarna utan ansåg att de behövdes för min dotter och dotterdotters välfärd och jag ansåg att de pengarna var för min dotter att förfoga över.

Några månader senare får min dotter besked från försäkringskassan att hon inte var berättigad till barnbidrag under dec och jan och blir därför återbetalningsskyldig till dessa pengar. Jag kontaktar då försäkringskassan och säger att den återbetalningen måste de kräva från kommunen eftersom de undanhöll hennes försörjningsstöd med hänvisning till de pengarna. Försäkringskassan väljer då att lägga ner ärendet. Alltså det var okay att begära tillbaka pengar från en fattig ensamstånden ung mamma, men när det kom till att kräva tillbaka pengarna från en kommun, då backade man.

Under april månad 08 lånar jag min dotter 200 kronor som jag överför till hennes konto och hon får också 880 kronor från sin mamma som överförs till min dotters konto. De 880 kronorna är för att köpa sig en födelsedagspresent eftersom det kostar väldigt mycket att skicka något från Västindien där hennes mamma bor och ofta påförs både tull och moms.

Dessa pengar komr nu att dras av från min dotters försörjningsstöd nästkommande månad. Det överklagas till domstol och vi förlorar i alla instanser. Pengarna skall räknas som inkomst trots att jag vittnar om att det från min sida enbart var ett lån och att det från hennes mamma rörde sig om en födelsedagspresent. Pengarna kom på min dotters födelsedag.

Detta har fått till följd att vi idag vet att vi inte kan överföra några pengar till vår dotter utan måste se till att hon får extra pengar som vi kan undvara på annat sätt, vilket gör både oss och vår dotter till fuskare, men vi har inget val. Hur vi än försöker så hamnar vår dotter på existensminimum. Detta att vi tvingas bli olagliga tar domstolen ingen hänsyn till.

Det inkommer nu en anonym anmälan till socialtjänsten i Askersund om att min dotter skall vanvårda sitt barn. Anmälan säger att hon lämnar bort sitt barn allt för mycket. Vi har själva hittat en stödfamilj som är mamman till min dotters bästa vän och som varit vän i familjen sedan 1992 och också haft häst på vår dåvarande gård. Kvinnan är också godkänd fosterförälder och har haft fosterbarn och också varit kontaktfamilj i kommunen. Min dotter får ett brev med posten på fredagen att hon skall infinna sig på socialtjänsten på måndagen då en anmälan om vanvård av barn inkommit. Ingen finns tillgänglig att svara på hennes minst sagt desperata frågor på fredagen. Till mötet på måndagen följer stödfamiljen med och kommunen lägger ner utredningen, men säger att den kommer att ligga kvar i min dotters handlingar i 3 månader.

Till saken hör att min dotter gick igenom omvälvande händelser i USA. Pappan till barnet försvann innan min dotter visste att hon var gravid. Hon åt p-piller och förstod inte att hon var gravid förrän i sjätte månaden. Detta hände också hennes mamma och tydligen något nedärvt. Inget syntes på min dotter och inte heller på hennes mamma när hon var gravid. När min dotter väl beslutat återvända till Sverige för att föda sitt barn nekades hon att flyga och fick föda sitt barn i USA till en kostnad på över 70 000 kronor. Hon var alltså ganska traumatiserad och behövde stöd, ett stöd som vi hittat utan kommunens medverkan. Kommunen tyckte inte att den uppenbart falska anmälan var något att fästa något hänseende till och gjorde ingen utredning eller anmälan om en falsk anmälan. Min dotter blev rädd och trodde att det var socialtjänsten själva som ville henne illa eftersom hon ifrågasatt så många av deras beslut och flyttade därför från kommunen till Kristinehamn där hennes bror bor.

I Kristinehamn fortsätter problemen och hennes försörjningsstöd har aldrig utbetalat i tid och ibland så mycket som tre veckor för sent. Detta har fått till följd att jag tvingats låna min dotter pengar till hyran varje månad och vi har fått hitta ett system där jag betala hyran direkt och vi undanhåller socialtjänsten detta eftersom om jag överförde pengar till hennes konto så skulle de vid nästa månad räknas som inkomst och hon skulle inte få sitt försörjningsstöd, vilket alltså innebär, att om vi följer de regler som finns, jag tvingas försörja min dotter eller låta henne bli vräkt från sin bostad, vilket inte tar långt tid om man ständigt är sen med hyran, ibland flera veckor.

Hon har betalt tillbaks till mig när hon fått pengar.

En anmälan om att kommunen aldrig utbetalar i tid inlämnas till länsstyrelsen i Värmland den 9 juli 2009, men länsstyrelsen svarar att de vare sig har resurser eller personal att utreda eftersom ansvaret för tillsynen av kommunerna skall övergå till socialstyrelsen efter nyår. Ärendet ligger idag hos socialstyrelsen, men hittills har inget resultat kommit. Kommunen vet att de är anmälda till tillsynsmyndigheten då de begärt in alla min dotters handlingar, men detta har inte förorsakat någon ändring hos kommunen.

I december 2008 tar min dotters föräldrapengar slut och i januari 2009 skrivs hon in i ”jobbgaranti för unga”. I juli månad kommer inte min dotter till ett informationsmöte med socialtjänsten som skall beröra praktikplats. Hon meddelar kommunen att tiden inte passar henne eftersom det är just då hon skall hämta sin dotter från dagis. Kommunens svar på detta blir att dra in hennes försörjningsstöd för den månaden. Detta överklagas till länsrätten som gör följande bedömning; Ett grundläggande krav för att vara berättigad till försörjningsstöd är att den sökande gör vad hon eller han kan för att bidra till sin försörjning och medverkar i den av socialtjänsten gjorda planeringen, i vilken ingår att bl.a. delta i möten med coach vid Utvecklingscenter.

Alec Grauers har inte medverkat på inbokade möten (rör ett möte, min kommentar) vid Utvecklingscenter. De inbokade mötena vid Utvecklingscenter får i förlängningen anses kunna ha betydelse för möjligheten att bli självförsörjande genom förvärvsarbete. Vad Alex Grauers anfört kan emellertid inte anses utgöra någon giltig ursäkt för frånvaron. Länsrätten finner därför att Alex Grauers inte kan anses ha gjort vad hon har kunnat för att bidra till sin försörjning genom att stå till arbetsmarknadens förfogande. Alex Grauers akuta behov av medel har av socialnämnden tillgodosetts genom att hon fått matpengar. Rätt till ekonomiskt bistånd föreligger mot denna bakgrund inte. Alex Grauers överklagan ska därför avslås.

Alex har varit inskriven på ”jobbgaranti för unga” och varje månad fått pengar därifrån vilket bevisar att hon uppfyllt alla krav som arbetsförmedlingen ställer på henne. Dessa pengar utbetalas via försäkringskassan. Hur man nu kan anse att Alex inte står till arbetsmarknadens förfogande från socialtjänsten sida och domstolens sida blir minst sagt märkligt.

Vidare kan sägas att Alex inte erbjudits någonting överhuvudtaget från arbetsförmedlingen fram till sagda datum, ingen praktikplats eller utbildning. Det är alltså 7 månader när absolut inget hänt som kan gagna henne eller hjälpa henne till ett återinträde på arbetsmarknaden.

Hon uteblir från ett möte och försörjningsstödet dras in. Här vill jag inflika att regeringsrätten beslutat socialtjänsten inte har rätt att dra in försörjningsstödet till en alkoholist som uteblivit från flera möten. ( Se regeringsrättens dom Mål nr 6165-06 meddelat i Stockholm den 19 nov 2009)

Vi kan också se att det i domen inte nämns med ett enda ord att Alex är mamma och att hon har en dotter att försörja.

Den sista veckan i november erbjuds Alex en praktikplats på en hästgård som ligger 1½ mil utanför Kristinehamn. Ditt finns inga kommunala transporter och både arbetsförmedlingen och socialtjänsten anser att det är Alex sak att ordna. Hon har varken bil eller körkort.

Alex, som inte vill tacka nej till ett erbjudande av rädsla för att förlora sina pengar för att leva för, får sin pojkvän att köra henne dit och hämta henne, alltså totalt 6 mil per dag. Hon får ingen ersättning för detta.

En praktikplats innebär att personen ifråga skall gå vid sidan av någon, men Alex praktikplats består i att hon helt själv får ta hand om ett stall med 11 hästar, därav flera unghästar.

Efter 3 veckor blir situationen ohållbar och Alex tvingas sluta. Hennes pojkvän har då kört totalt 90 mil för att skjutsa Alex till och från praktikplatsen. Alex har ännu inte fått någon ersättning för detta och ej heller fått någon ersättning för arbetskläder som hon tvingats köpa.

Den 21 januari -10 skulle Alex infunnit sig till ett möte med socialtjänsten, men hon blev sjuk och kunde inte meddela att hon inte kunde komma på grund av att hon inte fått någon kontaktinformation. Här vill jag inflika att Alex liter av mycket svår migrän och förutom svår huvudvärk blir hon ofta också halvsidesförlamad och tappar talförmågan vid migränattacker.

Hon får försörjningsstöd utan att det nämnts för februaris försörjningsstöd. Hon lämnar in ansöka för försörjningsstöd för mars månad den 16 februari. Den 22 februari påbörjar hon en praktikplats som hon själv hittat och idag, den 9 mars 2010 får hon besked att försörjningsstödet för mars månad dragit in för att hon inte kom till mötet den 21 januari.

Alex skall alltså springa på massor av möten men har inte under över ett år erbjudits något annat än en olaglig praktikplats på en hästgård, till vilken hon inte kunnat ta sig med kommunala transporter.

Det framgår klart och tydligt att inga myndigheter som skall vara ensamstående mammor/föräldrar behjälpliga är det. Det blir också väldigt tydligt att ensamstående föräldrar under 25 är speciellt hårt drabbade och att myndigheter inklusive domstolar fullständigt ignorerar barnkonventionen.

8 800 ensamstående mammor/ föräldrar lever i situationer där de blir beroende av allmosor från kyrkor och släkt och vänner, det är oacceptabelt i ett modernt samhälle. Det är som om unga mammor skall straffas för att de fött barn innan de fått utbildning eller fast arbete.

För mig har det klart framstått att myndigheter tycker att min dotter agerat ansvarslös då hon blivit mor i så unga år innan hon fått utbildning och jobb. Det är skrämmande när man uppfattar myndigheten som att säga att de borde förstått bättre och tagit abort. Det är skrämmande när abort ses som enda utväg att överleva i ett samhälle som behöver fler barn. Visst jorden är överbefolkad och vi behöver inte fler barn, men tittar vi på Sverige så föds 1,6 barn i snitt, det är en negativ nativitet och enda anledningen Sveriges befolkning växer är att människor blir äldre och invandring.