Korrupta domstolar
Jag har under många år försökt påvisa hur framförallt förvaltningsdomstolarna är korrupta och går myndighetens ärenden. Det har i Sverige blivit myndigheterna mot medborgarna där myndigheten inte längre är för medborgaren utan istället endast är till för sig själv.
Jag trodde först att det bara var förvaltningsdomstolarna som var korrupta, men jag har fått erfara att även brottsmålsdomstolarna är inkompetenta och korrupta. Det som är oroväckande är att det inte går att skapa någon form av uppmärksamhet till detta mycket allvarliga hot emot demokratin.
Jag har drivit ett civilrättsligt mål emot en kommun i Sverige rörande ett felaktigt LVU. Jag har analyserat domarna och skrivit en bok, som ingen vill publicera för där finns, enligt förlagen, ingen kommersiell marknad för en sådan bok.
Att beskriva ärendet eller analysera domarna i en artikel på Newsmill är omöjligt, men jag vill likväl ta upp ett par saker från domarna som kastar ljus åt vad jag säger.
En kort bakgrund; Barnen David och Niklas (fingerade namn) placeras i familjehem 1992 på grund av att deras mamma drabbats av psykisk sjukdom och deras pappa led av sviterna efter en mycket svår trafikolycka. Pappan vill ha hjälp i hemmet men kommunen beslutar att barnen skall placeras i familjehem. Sommaren 1993 omplaceras barnen i ett nytt hem, nu under LVU. Hösten 1993 framkommer det att där förekommit regelrätt tortyr i det första familjehemmet och familjehemsföräldrarna döms till långvariga fängelsestraff, dock inte från vittnesmål från de två små pojkarna, som anses vara för unga för att vittna. Där fanns andra äldre barn i hemmet som vittnade om vad de utsatts för.
1994 visar det sig att speciellt David, äldsta pojken, har psykiska problem och han skickas till BUP. Kommunen informerar inte BUP om att barnen misshandlats och utsatts för regelrätt tortyr under 13 månader i ett familjehem och när barnen börjar berätta om vad mamma och pappa gjort med dem tror BUP att de är de biologiska föräldrarna som är de skyldiga. BUP rekommenderar kommunen att införa besöksförbud, vilket kommunen också gör. BUP får inte fram sanningen från barnen och är när undertecknad informerar dem om sanningen 4 år senare helt ovetande om vad som verkligen hänt
Jag drar ärendet inför förvaltningsdomstolar flera gånger under åren 1998 till 2002. Vi får inget gehör från domstolarna förrän under 2002 då jag får ett 9 år långt LVU och ett 7 år långt besöksförbud upphävt utan att något i sak ändrats. Så här lyder del av domen; (Länsrätten i Örebro Mål nr 808-02. 2002-06-26)
Föräldrarna har uppenbarligen förbjudits umgängen med barnen de senaste sju åren på grund av att barnen har motsatt sig sådant umgänge. I målet har inte framkommit annat än att barnens negativa inställning gentemot föräldrarna grundas på ett missförstånd om vem som utsatt dem för övergrepp under deras tidiga levnadsår. Nämnden har inte ens påstått att det skulle förhålla sig på annat sätt och har inte heller i målet påvisat några åtgärder syftande till att bibringa barnen en annan uppfattning för att underlätta ett genomförande av vårdplanens föreskrifter om umgänge. I målet har således inte framkommit något som tyder på att Per eller Åsa skulle ha orsakat att umgänget inte kunnat komma till stånd De skall rimligen inte heller lastas för att vårdplanen inte har uppnåtts i denna del. Vårdplanens föreskrifter om regelbundet umgänge stämmer för övrigt inte med ett sju år långt umgängesförbud.
Både tingsrätten och hovrätten konstaterar följand;
Det är korrekt att nämnden inte har informerat BUP om misshandeln i det tidigare familjehemmet.
Och konstaterar också följande;
Klart är om BUP hade haft tillgång till den nämnda informationen så hade läkare och psykologer som samtalt med David och Niklas haft ett annat underlag för att tolka de uppgifter barnen lämnade.
Så gör man en kullerbytta
Det finns inget i material i målet som visar att BUP: s behandling av barnen eller utvärdering av barnens berättelser är felaktig.
Men så gör man ytterligare en kullerbytta och säger;
Kommunens underlåtenhet är, sedd mot denna bakgrund, både anmärkningsvärd och allvarlig.
Domstolen konstaterar alltså att det är anmärkningsvärt och allvarligt att kommunen inte meddelat BUP om sanningen,
Men man fortsätter sitt kullerbyttande och säger;
Sammantaget finner hovrätten att det inte kan anses visat att kommunens underlåtenhet att informera BUP om missförhållandena i familjehemmet Wallin har gjort ett skadeståndsgrundande tjänstefel att ersätta en eventuell personskada orsakad av BUP:s behandling.
Och fortsätter sedan;
Som tingsrätten konstaterar finns det i målet emellertid inte någon utredning som visar att den behandling BUP gjort av barnen blivit felaktig till följd av den uteblivna informationen.
Domstolen beslutar alltså att det inte är något tjänstefel att undanhålla en så allvarlig sak att två barn misshandlats i ett familjehem och att underlåtenheten att göra detta lett till att föräldrar fått ett 7 år långt besöksförbud. Domstolen säger i klartext att sanningen inte har någon betydelse, i alla fall inte när det kommer till myndigheters ageranden, men domstolen garderar sig och säger;
Detta utesluter dock inte att även Per Olofsson och Åsa Eriksson misshandlat och sexuellt utnyttjat barnen och hur det är med detta har inte visats i detta mål. Även en obekräftad misstanke om misshandel och sexuellt utnyttjande kan vara tillräckligt för att begränsa umgänget mellan de misstänkta förövarna och de misstänkta.
Här anser alltså en brottmålsdomstol att en obekräftad misstanke är helt okay att döma någon för.
BUP påstår nämligen att barnen inte tagit någon skada i familjehemmet där de misshandlades utan att deras skador uppstod när de bodde med de biologiska föräldrarna, alltså innan de fyllde 1 och 3 år. Självklart blir ju att BUP försvarar sig själv och inte medger sin inkompetens. Man förstod ju inte under 4 år att barnen misshandlats under 13 månader i ett annat hem.
Båda barnen hade på grund av föräldrarnas hälsa förtur till dagis och där finns inte i några anteckningar eller journaler från denna tid minsta misstanke om att barnen for illa, inte från någon och inte med ett ord. Däremot är vittnesmålen från familjehemmet sådan läsning som får vem som helst att må väldigt illa.
Men så här utreder BUP; Detta är ett utdrag från Niklas journal när han var 5 år gammal. Märk att han bara var 1 år när han skildes från sina föräldrar; Det är n överläkare på BUP i Örebro som skrivit följande;
”Han är väl medveten om utredningens syfte och inriktad på sin uppgift att berätta negativa erfarenheter om de biologiska föräldrarna. Tar avstånd från dem och markerar sin tillhörighet till familjehemmet”.
Återigen, så här säger domstolen;
Det finns inget material i målet som visar att BUP: s behandling av barnen eller utvärdering av barnens berättelser är felaktig.
Jag kom med i ärendet 1997 och begärde omedelbart att tiden i familjehemmet skulle utredas, vilken skada barnen tagit där och på så sätt återupprätta föräldrarna, men vare sig kommunen, BUP eller domstolarna tyckte detta var nödvändigt. Jag begärde att få tillsätta egna oberoende utredare och gick till domstol med detta, men även de nekades oss. Tiden i familjehemmet har alltså aldrig utretts och i BUP journaler står än idag oemotsagt att föräldrarna sexuellt utnyttjat och misshandlat sina barn.
Vi hoppar fram i tiden. 2002 upphävdes alltså LVU och besöksförbudet, men domen sa att barnen skulle förbli i familjehemmet och föräldrarna fick inte lägga sig i barnens vård för då skulle man ta LVU igen. En sådan dom är olaglig i sig. Hur kan det röra sig om frivilligvård då du har ett hot på dig att gör du något med dina barn så har myndigheten domstolens sanktion att åter ta till tvång.
2004 blir det uppenbart att David, den äldsta pojken inte kan bo kvar i familjhemmet där han bott sedan 1993. Varför4 utreds aldrig. Det går inte enligt kommunen. Så här säger domstolen om detta;
Kommunen har medgivit att någon undersökning av familjehemmet Gustavsson (fingerat namn) inte skett i anledning av Davids problem där men kärande har inte visat att det funnits skäl till en sådan utredning. Kärande har inte åberopat någon bevisning till stöd för sitt påstående att det var fel att skilja David och Niklas åt och att placera David i ett annat familjehem i X-stad samtidigt som Niklas fick stanna kvar i familjehemmet Gustavsson. Kärande har inte heller visat att kommunen haft bristfälligt underlag för sitt beslut.
Föräldrarna har vårdnaden och krävt utredning först och främst, men som ett barn far illa i ett familjehem och måste skiljas från sin bror är inte det ett väldigt stort skäl till att utreda? Speciellt så den yngsta pojken skulle stanna kvar i det hemmet?
Domstolen säger i slutet att vi inte visat att kommunen haft bristfälligt underlag och i början säger domstolen att kommunen medger att man inte gjort någon utredning, vilket alltså skulle ha blivit det underlag som alltså inte fanns och som vi också hävdade inte fanns.
Kullerbyttorna som dessa är så många att det blivit en hel bok av det och utrymmet i denna artikel medger inte att jag redogör för dem alla, men domstolar som agerar så här är korrupta och utgör ett mycket allvarligt hot emot demokratin.
Göran Grauers