Att säga att rättsprocessen vacklar i förvaltningsprocessen är ett understatment.
Jag är inte jurist, men har i 13 år företrätt människor huvudsakligen i LVU mål, men även uteblivna försörjningsstöd och andra sociala ärenden.
Jag skulle utan vidare kunnat driva en större byrå, men problemet är att de människor som kommit till mig varit medellösa och förvägrats rättshjälp och mina insatser har alltid varit ideella, också för att jag inte velat ta betalt för något jag inte varit utbilda till.
Avsaknaden av utbildning gör dock inte att jag inte förstår hur ett demokratiskt samhälle skall fungera och i Sverige har idag förvaltningsdomstolarna inte blivit något annat än myndigheternas förlängda arm.
Vad gäller exempelvis ett tvångsomhändertagande av barn så borde det vara i var förälders rätt att utan kostnad rättsligt få ifrågasätta statens och myndigheternas ageranden, men så är inte fallet.
Att stämma en myndighet är förenat med risk för ekonomisk katastrof, men även om rättshjälp skulle beviljas så är den normalt så snålt tilltagen att ingen advokat ens bryr sig om att titta på ärendet. Det vet att de aldrig kan få betalt för den tid ärendet kommer att ta i anspråk och att chansen att vinna emot myndigheten också är högst marginell.
I ett ärende där jag företrätt föräldrarna vägrades de rättshjälp för att domstolen ansåg deras skadeståndsanspråk för höga.
Vi skall alltså i Sverige ha oavhängiga och opartiska domstolar, men ingen domstol som förvägrar någon rättshjälp för att de anser, innan ärendet prövats i domstolen, att skadeståndskravet mot myndigheten är för högt. Det är ju just detta som skall avgöras under förhandlingen och inte i förväg. Domstolen går alltså myndighetens ärende och är inte oavhängig och opartisk. Det blir alltså uppenbart att domstolen redan innan ärendet hörts har tagit ställning.
Vad gäller förvaltningsdomstolarna och myndigheten så är det också där nästan pinsamt uppenbart hur domstolarna går myndighetens ärenden.
Vinner en privatperson i länsrätten och myndigheten begär prövningstillstånd i kammarrätten så har myndigheten besked normalt inom en vecka och prövningstillstånd beviljas praktiskt taget alltid till myndigheten även om det inte är i rättvisans intresse. Medborgaren får som regel vänta i kanske ett år innan besked om prövningstillstånd meddelas och ofta får medborgaren inte prövningstillstånd.
Det är ofta också så att domstolarna i sina domar sällan eller aldrig argumenterar det klienten framfört utan enbart vad de sociala myndigheterna framfört. Låt mig belysa med ett exempel;
En 22 årig mamma, inskriven på ”jobbgaranti för unga” vägras försörjningsstöd för att hon inte kommit till ett möte hos socialtjänsten rörande praktikplats. Socialtjänsten hävdar att enligt 4 kap 4 § SoL så är en person under 25 skyldig att ta en angiven praktikplats. Detta var dock ett generellt informationsmöte om praktikplats.
Domstolen hävdade att den unga mamman inte stått till arbetsmarknadens förfogande eftersom hon uteblev från mötet. Man nämnde överhuvudtaget inte något om att hon var inskriven sedan 6 månader i Jobbgaranti för unga och deltog i alla möten där och hade personlig coach och fick även betalat för detta. Hon stod alltså till arbetsmarknadens förfogande.
Vidare hävdade jag i min inlaga till domstolen att här gällde barnkonventionen och att det inte först och främst gick att anse mamman som ungdom och därigenom särbehandla henne för hennes ålder. Hon är mamma och inget annat och allt annat blir en kränkning gentemot barnkonventionen, som Sverige anmärkningsvärt ännu inte upphöjt i lag, men som hänvisas till i samtliga LVU ärenden där jag varit ombud och då alltid som försvar för myndighetens agerande. Man säger att barnet bästa alltid skall komma i första rummet.
I det här fallet argumenterade domstolen inte med ett ord något om barnkonventionen eller att där fanns ett barn med i bilden. Domstolen argumenterade bara som om det rörde sig om en 22 årig ungdom och argumenterade bara till myndighetens fördel, alltså helt utan omsvep blev domstolen myndighetens förlängda arm.
I Sverige idag har det blivit en situation där det är myndigheter mot medborgarna och när myndigheten har fått domstolarna på sin sida är det inte bara en vacklande rättsprocess. Det är en nedmontering av demokratin.
Göran Grauers
Jag fick praktikplats i en liten hobby butik, problemet var att butiksägaren ofta var frånvarande och arbetsförmedlingen (Hisingen i GBG)vet väldigt väl om att dem inte får skicka en praktikant till ett ställe där praktikanten lämnas ensam utan handläggare enligt regelverket och ändå skickade AF Hisingen dit mig. AF Hisingen i Göteborg visste om att ägaren var på reportageresor ofta innan dem skickade dit mig. När jag fick reda på att Arbetsförmedlingen gjorde fel så sade jag ifrån och på direkten utan diskussion så drar AF Hisingen in på min ersättning. Alla som jag pratade med tycke att det var konstigt att jag inte fick en ny praktikplats där regler följs. Det är försummelse och fel från AF:s sida att skicka dit mig för det första.
För att dubbel kolla så ringde jag kundrelationer och även jurist och fick informationen att en praktikant inte får lämnas ensam. En praktikant ska inte ta över verksamheten, i så fall är det tal om anställning. I samband med ärendet så har förmedlingskontoret skrivit lögner om mig, kränkt min ära och mig som person mm. Eftersom jag hade bevis på att förmedlingskontoret hade skrivit lögner om mig mm skrev jag till Arbetsförmedlingen, Juridiska enheten och begärde skadestånd för inkomstförlust och samt för kränkning, försummelse, förtal och lögner. Efter fem månader hör de av sig och säger att de skickat ärendet till JK. När jag får brev från JK så står det att jag fått avslag utan motivering och det som chockade mig mer var att arbetsförmedlingen lade till ytterligare lögner, vilket jag också kunde motbevisa hur lätt som helst. Jag begärde omprövning och bifogade motbevis på arbetsförmedlingens lögner men återigen så får jag avslag utan motiverings trots starka bevis.
Vem kan få skadestånd? På pappren står det så här: Den som kan visa att han eller hon drabbats av en ersättningsbar skada som Arbetsförmedlingen svarar för har normalt rätt till skadestånd.
Skadeståndslagen säger så här:
Enligt 3 kap. 2§ 1 skadeståndslagen ska staten ersätta personskada, sakskada eller ren förmögenhetsskada som vållats genom fel eller försummelse vid myndighetsutövning.
Enligt 3 kap 2 § 2 skadeståndslagen ska staten ersätta skada som uppstår på grund av att någon annan allvarligt kränks på sätt som anges i 2 kap. 3§ genom fel eller försummelse vis myndighetsövning.
Den skadelidande kan framställa sitt anspråk på skadestånd antingen direkt till Arbetsförmedlingen - i förekommande fall till Justitiekanslern.
Frågan är varför rättar sig inte JK efter lagen och paragraferna? Är det så fritt att dem bara kan ge en avslag trots att man har bevis? Behöver inte JK ens motivera varför de gett en avslag och hänvisa till paragraf?
Det står att Justitiekanslern ska utöva tillsyn över myndigheter, att reglera skadeståndskrav från enskilda, att vara särskild åklagare i tryck- och yttrandefrihetsmål, att vara statens advokat samt att värna enskildas integritet. Hur går/fungerar det i verkligheten? Jag vill ha svar varför jag inte fick skadestånd trots att jag har bevis och varför ni inte gett mig någon motivering varför jag fick avslag. Är att fritt fram för AF att skriva lögner och kränka folk lite hur som helst och komma undan? Lagar och regler är till för att följas/tillämpas och inte endast för att stå på papper. Ska inte JK rätta sig efter lagar? Det var Anna Skarhed som nekade mig skadestånd trots att jag hade starka bevis och hon motiverade aldrig varför heller. Det kallas för maktmissbruk. Det är ironiskt att Anna säger ” Min uppfattning är att vårt rättssystem fungerar, säger hon.” Frågan är för vem fungerar rättssystemet? Inte enskilda medborgaren. JKs jobb går inte ut på att försvara arbetsförmedlingen när de begår en brottslig handling. Att hitta på falska påståenden, kränka människor mm är straffbart och Anna Skarhed försvarar detta, skamligt. Jag har även överklagat arbetsförmedlingens felaktiga beslut hos förvaltningsdomstolarna, men de är korrupta. Jag fick besked av högsta förvaltningsdomstolen att de inte meddelar prövningstillstånd trots starka bevis jag bifogat och trots kammarrättens grova förbiseende. Svenska domstolar är korrupta och myndighetens förlängda arm. Handläggarna kan skriva lögner, falska påståenden mm om arbetssökande och komma undan hur lätt som helst med brottslig handling för de har JK, Jo och förvaltningsdomstolarna bakom sig. Lagarna står ju bara på papper. Varken JK och förvaltningsdomstolarna behöver följa lagar. Man har bara rätt att överklaga och trots att man har bevis så fattar de beslut som de känner. Att man har bevis spelar ingen roll, eftersom det är skojare som arbetar i förvaltningsdomstolarna. Det är ju rena cirkusföreställningen.
Läs också http://www.corruptio.se/page3.html
http://www.srsf.se/index.htm