grauers

Människan, Ekonomins största fiende.





Omstruktureringar, effektivisering, slimma, är ord som vi ofta hör när ett
företag varslar om sämre vinster. Allt detta innebär inget annat än att göra
sig av med människor för att öka vinsterna. Det är inte ovanligt att säg om
Eriksson vinstvarslar och visar att man "bara" gör en vinst på 9 miljarder
istället för de förväntade 18 miljarderna så kommer Erikssons VD på TV och
använder några av dessa ord. "Marknaden" har nämligen reagerat negativt på
Erikssons mindre vinst och bolagets aktier har sjunkit i värde, vilket
naturligtvis inte är bra för bolaget, trots att man är ett bolag som visar
en vinst.

Men vem är då "marknaden" som kan göra detta? Tja, ingen kan med säkerhet
säga vad eller vem "marknaden" är, utan det är troligtvis den samlade
mängden investerare som köper och säljer värdepapper i hopp om att tjäna
pengar på pengar. Vi har skapat två ekonomier som i sig strider emot
varandra. Vi har exempelvis en enorm marknad som investerar våra
pensionstillgångar och den här marknadens största mål är att generera så
stor vinster som möjligt, alltså att spekulera i bolagens vinster eller
förluster. Det gäller snabba klipp och visar det sig att Eriksson då inte
får den vinst företaget räknat med säljer spekulerarna aktierna och
försämrar Eriksons likviditet och värde. De flesta aktiebolag behöver
långsiktiga investeringar för att kunna utvecklas i lugn och ro, men att då
stadigt vara utsatt för en annan marknad som spekulerar i företaget gör att
företagen blir känsliga för hur denna marknad reagerar och som i fallet med
Eriksson så känner nu ledningen att man måste svara mot den så kallade
marknadens krav och effektivisera, alltså göra sig av med människor antingen
genom att ge dem sparken eller att med tekniska lösningar göra människor
överflödiga eller i nödfall flytta hela produktionen till en plats där
människan fortfarande är billig.

Den billiga människan blir alltså en tillgång till företaget, men den dyre
en belastning samtidigt som den dyre, tillfälligt i alla fall, behåller den
större köpkraften, vilket är en tillgång för företagen. Så länge billiga
transporter är en möjlighet så kan företagen etablera sig snart sagt i hela
världen, även i länder som aldrig skulle själva ha råd att köpa företagets
produkter. På ett sätt kan man säga att vi bara ändrat ett slavsamhälle och
vi vänder oss till länder där människan går att utnyttja som en billig och
närmast försumbar del av produktionen.

Ett exempel är att vi skickar torsk från ishavet till Kina för att rensas
och därefter skeppar vi hem fisken igen för att konsumeras här. Det är för
dyrt att rensa fisken här och det dyra i den processen är just människan.
Det är, hör och häpna, billigare att skicka ett fartyg runt halva jorden och
där på andra sidan klotet, utnyttja den billiga människan och därefter
skicka tillbaka fartyget igen. Det här blir en ekvation svår att förstå, men
visar i alla sin tydlighet att människan är en nagel i ögat på ekonomin.



Kan vi som sitter här hemma och konsumerar torsken slå oss för bröstet och
säga att vi hjälper till att skapa välfärd i Kina? Om vi gör det tror jag
att vi lurar oss själva. Dessa människor är bara lönsamma i denna kedja så
länge deras löner hålls nere på ett absolut minimum och i Kina kommer i
långt tid framöver att finnas enorm arbetslöshet, kanske 2-300 miljoner
människor. Detta gör att lönerna knappast kommer att stiga till drägliga
nivåer för de arbetare som utför själva rensandet, däremot kommer
hanteringarna av detta att skapa välstånd för andra i såväl Kina som i
västvärlden. Delar av Kina kommer att växa, men fattigdomen och misären
kommer på lika sätt att öka när landet i sig utarmas. Vi är naiva om vi tror
att de som sitter och rensar fisken sedan åker hem till sitt fina hem i sin
nya bil och köper konsumtions och lyxvaror till sin familj.



Våra skor, våra kläder, våra leksaker, otroligt mycket av våra
konsumtionsvaror tillverkas i Kina. Inte för att Kineser är bättre, inte för
att vi inte har kunskapen här, utan enbart för att den kinesiske arbetaren
är så oändligt mycket billigare än vad vi är och att oljan är väldigt
billig.

Det lönar sig alltså att bygga fartyg för miljardtals kronor och segla dem i
en strid ström runt jorden för att människor där är billiga, ett måste för
att vi är för dyra här.



Alltså samtidigt som den billiga människan är en tillgång så är den dyre en
tillgång så länge hans/hon finns på konsumtionssidan av ekonomin annars är
han/hon ett direkt hot.



Den här omfördelningen möjliggörs enbart av att vi har fossila bränslen som
vi i kortsiktiga ekonomiska intressen är villiga att bränna upp.

För mig har ökningen i transporter blivit påtaglig bara där jag bor, mitt i
den södra halvan av Sverige längs Riksväg 50. När jag köpte mitt hus för 10
år sedan gick här ca 380 lastbilar per dag, nu är det ca 1 500 utan att
något i sak förändrats. Här har inte tillkommit stora industrier, inga
vägförbättringar som skulle locka hit fler transporter, snarare är vägarna
en fingervisning om vad som hänt. Just här är vägen 6,50 bred. Vägen är inte
konstruerad för den tunga trafiken och utvecklingen på det området har inte
hunnit med, för det finns inte pengar till att bygga vägar som klarar de
ständigt ökande transporterna, men vägen får användas i alla fall för det
finns inga andra.



Jag hade som rubrik; Människan Ekonomins största fiende och kanske är det en
skev och kortsiktig sanning, för sanningen är nog snarare den att ekonomin
är människans och planetens största fiende. Visst kan vi säga att billiga
varor och transporter runt vårt klot har gjort våra liv, inte bättre, men
det har gett oss möjlighet att fortfarande ha råd att konsumera, för skulle
tillverkningen av skor, kläder och andra konsumtionsvaror inte transporteras
runt klotet från där människor är billiga så fick vi nog nöja oss med ett
par nya jeans vart annat år och vänta tills vi slitit ut skorna innan vi
kunde köpa nya. Vi har med andra ord inte råd med oss själva utan för att
kunna behålla vår konsumerande livsstil måste vi utnyttja billiga människor
och det gör du och jag och, allihop och vi säger att vi främjar de människor
vi ger möjlighet att tillverka våra konsumtionsvaror, men vilka lurar vi.
Handen på hjärtat, är det verkligen Kinesen i fabrikerna vi tror får det
bättre?

Vad är det i själva verket som gör allt detta möjligt, som tillåter denna
explosionsartade utveckling? Oljan, inget annat, denna billiga och
lättåtkomliga energi.



Dagens ekonomi består av en mängd snyltgäster som berikar sig på andras
bekostnad eller som likt gökar låter andra göra grovjobbet. Snyltgästernas
snyltgäst är den vi låter styra allt detta, den vi inte vet vem den är eller
riktigt kan förklara, den vi kallar marknaden, den som spekulerar i allt och
endast har till syfte att så snabbt och effektivt som möjligt tjäna pengar
på pengar, den som tjänat mest får vårt största förtroende, den vi i främsta
rummet sätter att förvalta våra besparingar. Att försöka spekulera sig till
andras förluster, för någon måste ju betala detta. Spekulationer är inte
pengar som bara plötsligt finns där, utan vi måste ta det från någon, alltså
denna spekulationsekonomi blir lite som kannibalism. Vi försöker äta
varandra, fast här varandras pengar. Det är klart producerar vi mer,
konsumerar vi mer, växer vi mer så är det ingen som just nu märker detta,
bara allt växer tillräckligt fort

I mina ögon sett är det mycket märkligt att där fortfarande finns de som
förespråkar tillväxt som vår frälsning.

Ingen kan idag lära sig ekonomi genom att läsa andras erfarenheter från
tidigare epoker. En nyutexaminerad ekonom är redan en livsfarlig stelbent
stofil innan han/hon ens tagit sin examen.

I tanken måste vi redan idag tänka bort den billiga energin som en
förutsättning för vår ekonomi. Vi kan i vår strategi inte räkna med
biobränslen eller andra bränslen förrän vi har dem och hoppet att hitta
energi som kan stödja dagens samhälle får vi idag se som ren science
fiction.

Visst kan vi säga att så skulle även våra förfäder ha sagt om vår tid, vårt
samhälle, rena science fiction.  Även om våra förfäder kunde fantisera om
den så skulle ingen då planera sina liv i förhoppning att det skulle bli
verklighet, vilket är något vi gör.

Vi lever i en förhoppning och tro att vetenskapen till slut hittar något som
möjliggör att vi kan fortsätta, men vi hittar inte 5 planeter till som vi
kan ta våra resurser ifrån, för det är det vi behöver om vi skall fortsätta
så här.

Vi måste helt enkelt redan idag börja tänka så som om oljan inte fanns, som
om den inte var den billiga tillgången på energi som den faktiskt är och
sluta leva som om vi när som helst hittar något som kan ersätta miljardtals
år med lagrad solenergi, för det är det olja och kol är, inget annat.

Visst kommer det att drabba ekonomier i Asien som inte lägre kan exportera
billiga varor till oss, men tro mig, det kommer att drabba oss lika hårt för
plötsligt har vi inte tillgång till billiga konsumtionsartiklar och vi måste
börja rätta mun efter matsäcken.

Det är kanske oss ett sådant här samhälle kommer att drabba värst, inte
samhällen i Asien.

Vi har egentligen inget val, antingen gör vi det nu och lyckas relativt
långsamt återvända till ett hållbart samhälle, eller så väntar vi tills vi
blir tvingade och den tiden är inte långt bort även om vi tror att oljan
finns i 150 år till och det kanske den också gör, man snart så kommer
tillgången att vara långt under efterfrågan och vilka får då först betala
priset? Jo de som redan inget har eller i vart fall har väldigt lite.

För 50 år sedan var jordens befolkning lika stor som den som svälter idag.
Vi är bara några få som än så länge får det bättre. Idag svälter 1/3 av
jordens befolkning, snart är det hälften. Snart saknar hälften av jordens
befolkning förutsättningen för allt liv; Vatten.

Det är den illusoriska marknaden som bestämmer det, den som förvaltar vårt
kapital. Vårt kapital borde inte vara pengar, vårt största kapital borde
vara vatten, något som markanden aldrig, aldrig fick komma i närheten av och
aldrig någonsin fick förtroende att förvalta.



Det är dags att vi tar tillbaka kontrollen och förpassar "marknaden" till
historieböckerna. Vi vet ju inte ens vem marknaden är och ändå tillåter vi
den styra våra liv och vår överlevnad och kanske till och med vår planets
överlevnad.



Göran Grauers