grauers

Omkring 5000 barn omhändertas varje år i Sverige med tvång, alltså LVU.

Varje barn och varje förälder tilldelas ett offentligt biträde, alltså en advokat. Följaktligen bör ca 10 000 advokater varje år vara involverade i LVU omhändertaganden.

Bo Edvardsson, lektor och docent i psykologi vid Örebro universitet säger i en artikel i Världen idag att; ”Socialtjänstens utredningar är ett stinkande träsk”. Jag har själv läst utredningar i snart 11 år och jag håller fullständigt med. Det är svårt att hitta utredningar som följer grundlagen (1 kap § 9 RF) om saklighet och objektivitet. Det är inte ovanligt att läsa utredningar som bara plockar fram allt negativt och en sådan utredning kan i de allra flesta fall inte vara saklig och objektiv. Det finns alltid något gott i en människa.

Men det är inte bar utredningarna som är bristfälliga, länsrättens domar är ofta så dåliga att man inte vet om man skall skratta eller gråta när man läser dem.

Låt mig ta några exempel ur en dom från Länsrätten i Stockholm meddelad 2007-01-19.

…..samt att det kan antas att behövlig vård inte kan säkerställas genom samtycke.

Vem är det som antar detta och varför behöver man anta det? Antingen finns samtycke eller så finns inte samtycke, så enkelt är det och detta borde socialtjänsten och rätten kunna utreda utan att flumma ut och anta.

… Och man var tveksam till om modern ensam orkade stå för det övriga stöd som behövs.

Här kommer den stora frågan in; Vem är man? Man är tveksam. Är det rätten som är tveksam och kallar sig själva för man eller är det socialtjänsten som man kallar för man? Man säger också att man var tveksam. Är man inte längre tveksam? Om man inte längre är tveksam, vad är man då? En sådan här mening skall aldrig få skrivas i en dom.

Han verkar. Alltså domstolen vet inte, men tycker att det verkar så. Vem är det som tycker att det verkar så, är det man igen?

Det tycks som om domstolen accepterar att socialtjänsten verkar tycka att föräldrarna inte klara av att ge den grundtrygghet som behövs. Eller är det domstolen som inte riktigt förstått vare sig socialtjänsten eller föräldrarna och tycker att det verkar som om…?

I själva domslutet skriver domstolen följande; Frågan blir då om behövlig vård kan ges på frivillig väg.   

Lägg märke till att meningen inte avslutas med ett frågetecken, så är detta då ett påstående?

Vem ställer länsrätten frågan till och vem skall i så fall besvara denna fråga, som måste vara avgörande för hur hela domen kommer att utformas? När domstolen alltså beslutar döma till LVU på slutet § 12 hem för en 15 årig pojke med svår ADHD har man inte ens lyckats hitta svaret på om behövlig vård kan ges på frivillig väg. Det gick i 15 år och praktiskt taget på pojkens 15 års dag tog man honom enligt § 3 LVU.

XXX är pojken och YYY mamman. Vi kan alltså se att de motsatt sig vård på just den institutionen, men de har inte motsatt sig vård. Vården är alltså bara frivillig så länge man gör exakt vad domstolen och socialtjänsten säger. Har man synpunkter så finns längre ingen frivillighet. Det här blir en mycket märklig frivillighet.

Mamman har i hela pojkens liv skött honom och det är hon som nu enligt socialtjänsten och domstolen brister, men låt oss titta på bara ett par meningar i domen som visar på något helt annat.;

1. De båda senaste skolorna har meddelat att de inte klara av hans beteendeproblem.
2. AAAskolan anser sig inte ha de resurser som XXX behöver i form av kontinuitet och tillsyn.
3. Socialtjänsten har uttömt sina resurser för stöd och hjälp på hemmaplan för XXX.
4. Ingen skola har klarat av XXX
5. Skälet till att det inte gick så bra längre på AAAskolan var att han tröttnade.

Här skriver alltså domstolen tydligt och klart att samhället inte klarat av pojken, vare sig skolan eller socialtjänsten, så då beslutar sig samhället istället för att ta pojken med våld och spärra in honom på slutet § 12 hem. Hur kan man motivera detta genom att säga att det är för ”barnets bästa”. Är det inte istället så att det i detta fall är för samhällets bästa. Ett enkelt sätt att bli av med en pojke som varken socialtjänst eller skola klarar av utan att tillsätta andra resurser som säkert kostar lite pengar.

Så här skrev pojken i ett brev hem till sin mamma som han endast får ha ytterligt begränsad kontakt med. Hej mamma jag längtar och längtar och längtar så mycket. Jag gråter för jag vill hem, men du vet att jag älskar dig. Brevet är fullt av små och stora hjärtan.

Varför reagerar inte Advokatsamfundet? Hur kan detta få fortgå år ut och år in? Detta är ingen ovanlig dom, det håller till och med advokaterna själva med om. Att utredningarna brister tror jag de flesta advokater håller med om. Vilket ansvar har då dessa advokater och deras samfund för att utredningar blir sakliga och domstolarna slutar med dessa flum domar.

Göran Grauers

Stora Forsa.