grauers

Den 25 oktober var huvudnyheten på 19 och 22 nyheterna på TV 4 om en 11 årig flicka och hennes 15 årige bror som satt inlåsta på Folåsa behandlingshem, en statlig institution. Det enda brott de två barnen begått var att rymma från ett fosterhem för att de ville hem till pappa.

Det blev ingen större reaktion. Som om det var helt naturligt att låsa in en oskyldig 11 årig flicka på en institution.

Under de senaste åren har vi i flera olika reportage på Kalla Fakta och Uppdrag granskning kunnat se hur barn hade det förr på fosterhem och vi har också fått se reportage från ett och annat misslyckat HVB hem. Men av någon outgrundlig anledning tror vi inte att de fruktansvärda förhållanden som existerade förr inte existerar idag och vi tror bara att de enstaka HVB hemmen just bara är enstaka. Vad är det som får oss att tro det? Var vi inte humana förr, men vi är det idag? 

Det omhändertas ca 5000 barn med tvång varje år i Sverige. Vad finns det för insyn i hur dessa barn har det? Hur behandlas deras rättvisa?

Länsrätt och kammarrätt beslutar om tvångsvård, men lägger sig inte i placeringen, den sköts av de sociala myndigheterna. Vårdplanen görs upp av socialtjänsten och godkänns av socialnämnden, som är vår sista instans för insyn. När väl vårdplanen är tagen är allt upp till tjänstemännen som är totalt insynsskyddade. De enda som kan se in bakom barngulagens sekretesskyddade höga murar är socialnämnden, som till största del består av fritidspolitiker som säger att de inte ha kunskapen, inte har tiden och att de litar på sina utbildade tjänstemän. Barnen har visserligen ett eget ombud, som får betalt via rättshjälp och bara ett visst antal timmar, som oftast eller alltid är för få. Det märkliga är att i omhändertagande efter omhändertagande dyker samma ombud upp. Som om de vore myndighetens speciellt utvalda.

De här två barnen hamnade på en SIS institution (Statens institutions styrelse) och hur är insynen där? SIS har intern utredning utan någon som helst insyn utifrån.

1 av 10 barn som varit i statens och socialtjänstens vård klarar livet efter vården galant. 3 av 10 barn klarar av livet. 6 av 10 barn hamnar i kriminalitet, prostitution, missbruksproblem och dödligheten och antalet självmord bland dessa barn är skrämmande högt.

Det mest skrämmande är att barnen är helt rättslösa. Deras ombud finns som regel i socialtjänstens rullar och finns bara där under förhandlingar i läns eller kammarrätt därefter finns ingen som bevakar deras intressen.

De lever i en insynsskyddad Gulag under många gånger fruktansvärda förhållanden.

Göran Grauers.