grauers

I Expressen söndagen den 16 juli skrev Jan Lindström på ledarsidan om den dåliga respekten för grundlagen. Han skrev att det är Göran Persson som bestämmer vad 144 sossar i riksdagen gör, fast det enligt grundlagen borde vara tvärt om.

I ett antal dagar nu har Expressen skrivit om lilla Mikael i Hagfors som myndigheten vill skilja från sin faster, men Expressens reportrar reagerar inte där de borde reagera.

Socialnämndens ordförande Ingela Wretling (s) säger i Expressen den 14 juli att ”vi måste förlita oss på tjänstemännen” och ingen journalist reagerar över detta.

I 1 kap 1 § Regeringsformen står Makten i Sverige skall utgå från folket. Det gäller inte bara i riksdagen utan det gäller i alla delar av vårt land. Det är därför som vi har olika nämnder. Det är nämnderna som är folkets makt och nämnden skall därför reflektera den allmänna yttringen i samhället. Vi har inte tjänstemannastyre och därför är ansvaret för Mickael i Hagfors, nämndens och ingen annans. Socialtjänsten har endast förslagsrätt.

”Vi måste förlita oss på tjänstemännen.” Så kan nämnden inte säga. Socialnämnden skall kritiskt granska varje utredning för att försäkra sig om att den är grundlagsenlig, alltså saklig och objektiv (1 kap 9 § RF).   

Att kritiskt granska något innebär att man går igenom allt material som ligger till grund för utredningen. Ingela Wretling skall inte bara läsa utredningen eller tjänstemannarapporten, hon skall läsa allt. Om hon är så dåligt insatt i ärendet att hon måste gå hem och läsa igen så är det skrämmande. Nämnden har ansvaret för att inget går fel och när det gäller omhändertaganden av barn får helt enkelt inget gå fel, det är det enskilt största ingrepp en stat kan göra i en familj och då måste man kunna fodra att socialnämnden i alla fall vet vad deras skyldighet är, nämligen att kritiskt granska och fatta beslut som ligger inom folkviljans ramar. Det är trots allt folket som har makten och makten i det här fallet är nämnden.

Jag kan bara uppmana Ingela Wretling och de andra nämndemännen. Uppfatta vad 1 kap 1 § regeringsformen säger. Makten ligger hos folket och inte hos tjänstemännen.

Myndigheten, socialtjänsten i detta fall, kan alltså inte själv omhänderta några barn alls. Socialtjänsten lämnar ett förslag till nämnden som sedan fattar beslut om man skall ansöka om omhändertagande hos länsrätten. Socialnämnden kan när som helst avvisa socialtjänstens förslag och ärendet behöver då inte gå till länsrätten för bedömning.

Varför är det då så viktigt att socialnämnden gör en kritisk granskning av utredningen?

Låt mig ta ett exempel helt ut luften. Vi säger att du anklagas för att sexuellt ha förgripit dig på dina barn och misshandlat dem. Du är oskyldig, det vet du. Nu kommer en socialsekreterare fram till dig och talar om att man inlett en utredning för att omhänderta dina barn med tvång för du skall enligt en anmälan ha förgripit dig på dina barn. Socialsekreteraren, som skall göra utredningen har sett många tråkiga fall där barn farit mycket illa och hon/han har taggarna ut i det här fallet. Hon/han vill inte se fler barn fara illa. De här barnen skall hon/han till varje pris skydda. Här uppstår ett fientligt förhållande mellan dig och socialtsekreteraren. För att rättsäkerheten skall vara så god som möjligt så skall socialnämnden nu kritiskt granska utredningen och försäkra sig om att den följer 1 kap 9 § RF om saklighet och objektivitet. Nämnden skall granska allt, inklusive att prata med föräldrarna och barnen så att man försäkrar sig om att all konversation är återgiven objektivt och sakligt i journalerna. Det här gör inga nämnder i Sverige eftersom de flesta nämnder består av fritidspolitiker som anser att de inte besitter kunskapen eller har tid att gå igenom allt material, istället säger man att man litar på ”sina tjänstemän”. Vad är det som säger att tjänstemannen i fråga inte vill åt den eller de personer som man utreder? Det är också så att det inte finns något så effektivt som att hota någon som man vill skrämma till tystnad som med att hota med deras barn.

Så länge journalister inte förstår hur ett omhändertagande skall gå till så kommer detta vansinne att få fortsätta och vansinnet växer eftersom både förvaltningsdomstolarna så väl som brottsmålsdomstolarna anser att en ”obekräftad misstanke” räcker för att omhänderta ett barn. Det här visar i än större grad hur viktigt socialnämndens kritiska granskning är. Det är i nämnden som folket har sin makt och det är där den skall utnyttjas.

Ingen socialnämndsordförande kan skylla på myndigheten eller socialtjänsten eller lasta över något som hels ansvar på tjänstemännen. I demokratins namn måste tjänstemännens utredningar kritiskt granskas.

Socialnämnden kan heller inte gömma sig bakom sekretess. Vare sig nämnden eller tjänstemännen skyddas av egen sekretess. Sekretessen ägs av individen och häver individen sekretessen finns inte längre någon sekretess. Möjligtvis kan nämnden och tjänstemännen hävda viss sekretess för att skydda barnen.

Journalister måste förstå vad som gäller och att det i ett omhändertagande finns två grundlagar att beakta 1 kap 1 § RF och 1 kap 9 § RF, för att inte tala om europakonventionen om de mänskliga rättigheterna och barnkonventionen.

Göran Grauers