grauers

Myndigheter har gräddfil i domstolarna.

En kvinna drabbas av grov kränkande särbehandling på sin arbetsplats och går i väggen. Det råder ingen tvekan om att företaget grovt kränkt henne.

Kvinnan får nu endast 80 % av sin lön och ansöker om bostadsbidrag och får också det beviljat.

Vid ett rehabiliteringsmöte med försäkringskassan och läkare erkänner företaget att man kränkt kvinnan och det beslutas att företaget skall betala ut 10 % av lönen för att kompensera kvinnan ekonomiskt. Hon får nu alltså 90 % av sin lön.

Allt detta antecknas i kvinnan journaler och det råder ingen som helst tvekan om hur allt ligger till.

Kvinnan, som är så pass sjuk att hon knappt tar sig ur sängen ringer dock upp försäkringskassans bostadsbidragsavdelning och berättar att det överenskommits att hon skall få 10 % av sin lön från företaget för att kompensera ekonomiska problem och hon ber försäkringskassan räkna ut om hon fortfarande är berättigad till bostadsbidrag.

Efter ungefär ett år kommer ett krav från försäkringskassan att kvinnan skall återbetala 2 500 kronor av sitt bostadsbidrag. Enligt försäkringskassan har kvinnan undanhållit ändrade inkomstförhållanden. Det framgår dock att kvinnan ringt till försäkringskassan och anmält att hon fått 10 % av lönen, vilket handläggaren uppfattat som en engångsutbetalning av en månadslön som en typ av skadestånd. Det är alltså helt uppenbart att försäkringskassan missuppfattat vad som sagt och detta går alltså att styrka med kvinnans sjukjournaler.

Självklart överklagas ärendet till länsrätten, inte för pengarnas skull eftersom det är klart att kvinnan fått pengar som hon inte borde ha haft, utan av den anledningen att försäkringskassan anklagar kvinnan att ha undanhållit ändrad inkomst från myndigheten. Hon har alltså inte begått något fel utan det är försäkringskassan handläggare som begått misstag.

Länsrätten tycks inte vela läsa vad som skrivits men säger i dom; Av utredningen i målet framgår att XX brustit i uppgiftsskyldighet beträffande 4919 kronor. Eftersom beloppet är rent marginellt skall återbetalningsskyldigheten beträffande preliminärt bostadsbidrag efterges.

 Länsrätten har varit så nonchalant att man inte ens läst vad kvinnan skrivit utan bara gått på vad försäkringskassan säger i sin utredning, alltså att kvinnan brustit i sin uppgiftsskyldighet, men man säger att hon inte behöver betala tillbaka pengarna för att det är så marginellt belopp.

Denna dom överklagar nu försäkringskassan till kammarrätten och begär prövningstillstånd och får det.

Låt oss då se vad kammarrätten själva säger för att prövningstillstånd skall beviljas: Ett överklagande av en länsrätts avgörande i sådant mål som nu är i fråga får prövas av kammarrätten endast om kammarrätten har meddelat prövningstillstånd. Enligt 34 § andra stycket förvaltningsprocesslagen (1971:291) meddelas prövningstillstånd om det är av vikt för ledningen av rättstillämpningen att överklagandet prövas av högre rätt, anledning förekommer till ändring i det slut vartill länsrätten kommit eller det annars finns synnerliga skäl att pröva överklagandet.

Det var alltså exakt så här kammarrätten skulle ha resonerat i detta ärende och hur jag vet det kommer att framgå lite längre fram.

Här finns inget som blir till ledning för rättstillämpningen. Det enda synnerliga skäl till att kammarrätten skulle pröva detta blir alltså att domstolen och försäkringskassan anklagat kvinnan för rena oegentligheterna, vilket hon alltså bevisligen är oskyldig till. Det kan vi läsa i hennes sjukjournaler och i journalanteckningar från rehabiliteringsmötet både, i läkarens och försäkringskassans journaler.

 Kammarrätten gör den bedömningen att kvinnan visst informerat försäkringskassan, men anser likt försäkringskassan att det bara rör sig om en tillfällig ersättning för en månad och anser precis som försäkringskassan och länsrätten att kvinnan brustit i sin upplysningsplikt och kammarrätten ger därför försäkringskassan rätt och någon eftergift att betala tillbaka beloppet medges ej.

 Det som blir upprörande är att domstolarna överhuvudtaget inte tycks läsa vad kvinnan anför utan bara går på försäkringskassans utredning, trots att denna kan bevisas vara felaktig med hjälp av försäkringskassans egna sjukjournaler rörande kvinnan.

Innan domen i kammarrätten kom fick kvinnan ytterligare ett krav från försäkringskassan på ytterligare 2 500 kronor som skulle återbetalas. Detta överklagade kvinnan också direkt till länsrätten men just som försäkringskassan skulle svara på kvinnans brev kom domen i kammarrätten, vilken försäkringskassan direkt skickade till länsrätten, som beslöt att kvinnan förlorade med hänvisning till kammarrättens dom.

Det rör alltså exakt samma bostadsbidrag, exakt samma ansökan. Kvinnan har bara ansökt om bostadsbidrag en enda gång och fått det i under en viss tid. Se länsrättens dom i första ärenden. Det rör sig om en återbetalning av 4919 kronor.

Vilken rätt har nu länsrätten att själva inte pröva ärendet utan bara hänvisa till kammarrättens dom i det tidigare ärendet?

Försäkringskassan har ju begärt tillbaka pengarna i två skilda ärenden som båda kan överklagas till domstol, har då kvinnan inte rätt att få sin sak hörd i ärende nummer två av en oberoende och opartisk domstol?

Försäkringskassan har alltså fått en del av ärendet prövat o domstol och därmed tycks domstolen tycka att allt är prövat som ett och samma ärende, men hur fungerar det? Kan försäkringskassan därmed få en del godkänd av domstol och sedan kräva tillbaka allt annat utan att det skall prövas av en objektiv och oavhängig domstol? Blev den första domen någon sorts prejudicerande dom för kvinnan?

Nåväl kvinnan förlorad alltså nu i länsrätten, samma länsrätt som i exakt samma ärende tidigare beslutade att det rörde sig om ett marginellt belopp där rätten inte ens behövde sätta sig in i förhållanden kring ärendet utan efterskänkte beloppet. Nu skall kvinna betala tillbaka pengarna.

Nu överklagar kvinnan länsrättens dom till kammarrätten och det är då hon får det beskedet som finns citerat ovan. Hon fick alltså inte prövningstillstånd i kammarrätten.

Vi kan alltså här konstatera att vi ä inte är lika inför lagen. Det rör sig alltså om två skilda ärenden, enligt försäkringskassan, men ärenden som är identiskt lika och faktisk rör exakt samma händelse. Försäkringskassan har valt att behandla det som två enskilda ärenden, men domstolen har tydligen beslutat hantera det som ett och samma ärende, men har domstolen verkligen det och med vilken rätt?

Föresäkringskassan, när den förlorade fick alltså prövningstillstånd i kammarrätten trots den motivering som kammarrätten gav kvinnan när hon ansökte om prövningstillstånd. Borde inte exakt samma motivering ha gällt försäkringskassan och borde de inte ha nekats prövningstillstånd i kammarrätten första gången?

Borde det inte vara så att kvinna skulle fått prövningstillstånd i kammarrätten andra gången eftersom där verkligen fanns synnerliga skäl, hon ansåg ju att hon oriktigt anklagats av både  myndighet och domstol för att ha brustit i sin upplysningsplikt? Kvinnan kan bevisa att hon inte brustit, att försäkringskassan veta i minst detalj vad som hänt och att försäkringskassan var närvarande när det beslutades att hon skulle få 10 % av sin lön.

Kvinnan överklagade första kammarrättsdomen till Regeringsrätten och har i dag fått besked att hon inte får prövningstillstånd i det ärendet och hon har även överklagat att hon inte fick prövningstillstånd i kammarrätten till regeringsrätten. Regeringsrätten är medveten om att där finns två olika begäranden om prövningstillstånd i detta ärende, men regeringsrätten väljer alltså att se vart ärende som ett enskilt ärende, vilket alltså inte länsrätten gjorde när det kom inför länsrätten en andra gång.

Regeringsrätten har informerats om vad som hänt i ärendet, att kammarrätten beviljade försäkringskassan prövningstillstånd i ärende nummer 1 när försäkringskassan förlorade, men beviljade inte prövningstillstånd när försäkringskassan van och kvinnan begärde det. När domaren i kammarrätten fick reda på detta blev han upprörd och skickade själv in en anmälan till regeringsrätten.

Nu blir frågan den kan regeringsrätten ge kvinnan prövningstillstånd i ärende nummer två? Troligtvis inte eftersom man då binder ris åt egen rygg. Man kan ju inte låta kvinnan vinna i ärende nummer två, för hur skall man då ställa sig till ärende nummer 1 där kvinnan förlorade? Måste hon då begära resning för de ärendet?

När kvinnan nekades prövningstillstånd i kammarrätten fanns ingen annan argumentering än den som jag citerat ovan och regeringsrätten har heller ingen annan argumentering i sitt avslag som kom idag. Så här motiverar Regeringsrätten sitt avslag.

 Ett överklagande av en kammarrätts beslut i sådant mål som nu är i fråga prövas av Regeringsrätten endast om Regeringsrätten har meddelat prövningstillstånd. Enligt 36 § första stycket förvaltningsprocesslagen (1971:291) meddelas prövningstillstånd, om det är av vikt för ledningen av rättstillämpningen att talan prövas av Regeringsrätten (punkt1), eller om det föreligger synnerliga skäl till sådan prövning. Såsom att grund för resning föreligger eller att målets utgång i kammarrätten uppenbarligen beror på grovt förbiseende eller grovt misstag ( punkt 2).

Det är alltså högst osannolikt att kvinnan kommer att få någon upprättelse och det är högst osannolikt att Regeringsrätten kommer att motivera sitt avslag på prövningstillstånd på något annat sätt än exakt som ovan. För en sak kan nog kvinnan vara helt säker på. Hon kommer inte att få någon rättvisa från en svensk domstol och det är också överväldigande tydligt att domstolarna går myndighetens ärende och att medborgare kränks av myndigheter anses inte som synnerliga skäl för någon svensk domstol som är lika goda i att kränka medborgarna som myndigheten. Svenska domstolar är inte oavhängiga och opartiska som artikel 6 i Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna kräver.