Brev till Justitieombudsmannen
Göran Grauers
St. Forsa 308
591 99 Motala
Tele 0141-922 77 epost [email protected]
Stora Forsa den 22 november 2007
JUSTITIEOMBUDSMANNEN.
Jag har varit sjukpensionär i många år och i 17 år har jag helt ideellt hjälpt människor i deras kamp emot myndigheter. Jag har gjort ett antal haveriutredningar vid trafikolyckor. Jag har hjälpt människor att få upprättelse mot försäkringskassan och arbetsgivare i arbetsmiljömål, men det jag mest arbetat med har varit LVU mål. Jag är inte jurist och jag har heller aldrig utgett mig för att vara det. Trots det har jag varit i alla domstolar som finns i Sverige, både i brottsmålsdomstolar och förvaltningsdomstolar. Jag har även varit ett par vändor i Europadomstolen.
Jag har förenat familjer som inte skulle ha varit åtskilda, jag har hjälpt människor få ersättningar som de inte fått, men varit berättigade till, en del ärenden har uppmärksammats av media.
Inom världen för LVU är jag en tämligen känd person och människor ringer mig från hela landet och vill ha hjälp.
Jag har naturligtvis under de här åren uppmärksammat stora brister i hur myndigheter agerar och för mig var JO någon som jag alltid trott skulle stå på min och de svagas sida, det vanliga folket. Det var ju trots allt för oss JO en gång kom till.
Jag har under åren därför skickat in en stor mängd anmälningar till JO, men vartefter tiden gått så har jag förstått att JO inte finns för folket och de svaga. JO finns bara för JO själv.
Kanske är det till och med så att jag, med mitt ovanliga namn, är känd hos JO som en rättshaverist vars anmälningar egentligen bara går raka vägen in i ett arkivskåp.
Jag har fått häpnadsväckande svar från JO som helt enkelt inte är acceptabla och som vittnar om att JO inte ens läst det jag skickat in.
När jag frågar om varför JO inte utreder, så har jag fått till svar att JO själva väljer vad man vill utreda och inte. Detta är ett synnerligen märkligt svar. JO kan säga att man inte år utreda vissa saker, men att JO själva skulle välja vad man tar upp eller inte stämmer inte med JO;s mandat. Får JO en anmälan om myndighetsmissbruk från en privatperson har JO skyldighet att utreda. JO får under inga omständigheter själva välja vad man vill och inte vill utreda.
Jag tänker ta upp två ärenden där jag inte kan tro annat än att Jo inte läst vad som skrivits och att där också gått prestige i ärendena.
Jag har som jag tidigare sagt arbetat med LVU mål, i sammanlagt nu 10 år. Jag har kanske haft ett 15 tal egna ärenden, men jag har också varit behjälplig i långt fler och därför också läst många utredningar. När jag säger att jag uppmärksammat stora brister i sättet att utreda, så är jag långt ifrån ensam. Regeringen har i dagarna föreslagit en ny myndighet som skall bättre bevaka att just utredningarna från socialtjänsten och barnens rättigheter och rättstatus. Docent Bo Edvardsson från Örebro universitet har i åratal skrikit sig hes om de bristande utredningarna och där finns andra som också gjort det, Dr i juridik och före detta lagmannen Brita Sundberg Weitman, som skrivit flera böcker i ämnet. Lena Hellblom Sjögren, fil dr, leg psykolog har inlämnat flera skrivelser till stadssekreterare och regering samt skrivit böcker i ämnet. Organisationer som Stulen barndom har påvisat det och faktiskt också fått erkännande för det de genomlidit själva som styvbarn.
Det kan alltså inte ha undgått JO att socialtjänsten utredningsmetoder är ifrågasatta i många betydelsefulla led. Till och med regeringen har ju förstått.
Förra sommaren uppmärksammade media den lilla 4 årige Mickael som inte fick bo kvar hos sin faster, som av socialtjänsten ansågs som för gammal. Hon var 50. Fallet blev Mickael i Hagfors med hela svenska folket. Jag ombads i detta ärende att företräda Mickaels föräldrar, som ville att han skulle få bo kvar hos sin faster. Jag företrädde alltså i själva verket faster, men ingen kan företräda henne i en LVU rättegång, för hon har ingen talan.
Det tog inte domstolen många timmar att besluta at Mickael fick stanna hos sin faster, trots socialtjänsten utredning som visade att hon och hennes sambo var klart olämpliga.
Nu hade jag alltså en domstol som underkänt socialtjänsten utredning. Att utredningen var grundlagsvidrig rådde inget som helst tvivel om. Den var inte saklig och objektiv som 1 kap 9 § RF säger att den måste vara. Den var så uppenbart felaktig att alla som läste den och som inte ens kände familjen, förstod att det inte kunde stämma. Det var ett rent beställningsarbete för att socialtjänsten skulle få rätt att flytta Mickael. Jag fick tillstånd av fastern och farbrodern att skicka ut den här utredningen till olika människor och ett stort antal människor inom organisationer som NKMR, Samhällets Styvbarn, Stulen Barndom och andra jurister och psykologer etc. fick läsa den. Alla uppmanade mig att anmäla den till JO. Här fanns ett solklart övertydligt fall på ett så allvarligt brott som grundlagsbrott. Utredningen hade inte varit saklig och objektiv som grundlagen fodrat och det tyckte inte bara jag själv, utan uppenbarligen också domstolen och en hel rad andra prominenta personer med stor kunskap. Inte bara jag utan Samhällets Styvbarn lämnade in en anmälan till JO, som vi båda fick besked på att JO beslutat att inte ta upp, med hänvisning till att JO väljer själv vilka ärenden man tar upp och detta var inte ett av dem.
Här försvann all min tilltro till JO som institution. Ingen argumentering, ingenting. JO ville bara inte ta upp det, så enkelt var det och därmed var locket på. Fallet var avslutat, punkt slut. Ärendet har hos JO Dnr 3850.2006.
Nästa ärende, det när jag förstod att JO inte läser och att jag troligtvis behandlas som en rättshaverist hos JO är Dnr 4167-2007.
Jo svarar.; G.G. och G.B. har i en anmälan framfört klagomål mot Försäkringskassan för kassans handläggning av G.B:s sjukpenningärende.
Handlingar har infodrats och granskats.
Jag finner ingen anledning att vidtaga någon ytterligare åtgärd eller att göra något uttalande i saken.
Det här blir riktigt skrämmande, för det är inget sjukpenningärende. Vi har aldrig nämnt det.
Det vi anmäler och begär att JO skall granska;
1. Försäkringskassan påstår att de inte får anmäla brott som kränkande särbehandling (mobbing). Detta är märkligt och bör utredas. Hur kan en myndighet vara exkluderad, ha immunitet att anmäla brott som i värsta fall kan ge upp till 4 års fängelse.
2. Försäkringskassan har tillsynsansvar vad gäller sjukskrivningar, rehabiliteringar etc. I detta fall brast försäkringskassan i sitt tillsynsansvar vilket drabbade G:B mycket allvarligt. Försäkringskassans tillförordnade chef i Värmland erkänner detta och säger att det är beklagligt, men försäkringskassan saknade resurser. Hur många människor har drabbats av att försäkringskassan inte har resurser? Är detta acceptabelt överhuvudtaget? JO tycker inte att detta ens är värt ett uttalande i saken, trots att vi uppmanats att JO anmäla fallet av Håkan Mattson, som då var tillförordnad chef i försäkringskassan Värmland och Lars Högbom, enhetschefen på patientnämnden i Värmland, samt fler högt uppsatta inom försäkringskassan. De var själva allvarligt kritiska till hur saker fungerar och ville att detta skulle komma upp i dagen.
JO har som sagt vad inte ens läst och förstått vad det är vi anmäler och nu vill ingen uttala sig och ärendet är stängt. Det har gått prestige i allt ihop. Jag får bara höra att JO;s beslut inte går att överklaga.
Jag vill ha svar på dessa frågor, varför tar JO inte upp dessa allvarliga saker som jag anmält? Det är inte så att det bara är jag själv som tycker att det är allvarligt och att det måste granskas av JO?
Jag kan inte acceptera att ni bara säger att ni inte finner anledning att ta upp ärenden utan att ni motiverar den anledningen.
Jag förmodar att ni inte kommer att finna någon anledning att svara på detta brev heller och att ni inte tänker göra något uttalande i saken.
Det är beklämmande att JO sjunkit så här lågt. Det var inte det som var meningen när världen fick sin första justitieombudsman.
Göran Grauers.
St. Forsa 308
591 99 Motala
Tele 0141-922 77 epost [email protected]
Stora Forsa den 22 november 2007
JUSTITIEOMBUDSMANNEN.
Jag har varit sjukpensionär i många år och i 17 år har jag helt ideellt hjälpt människor i deras kamp emot myndigheter. Jag har gjort ett antal haveriutredningar vid trafikolyckor. Jag har hjälpt människor att få upprättelse mot försäkringskassan och arbetsgivare i arbetsmiljömål, men det jag mest arbetat med har varit LVU mål. Jag är inte jurist och jag har heller aldrig utgett mig för att vara det. Trots det har jag varit i alla domstolar som finns i Sverige, både i brottsmålsdomstolar och förvaltningsdomstolar. Jag har även varit ett par vändor i Europadomstolen.
Jag har förenat familjer som inte skulle ha varit åtskilda, jag har hjälpt människor få ersättningar som de inte fått, men varit berättigade till, en del ärenden har uppmärksammats av media.
Inom världen för LVU är jag en tämligen känd person och människor ringer mig från hela landet och vill ha hjälp.
Jag har naturligtvis under de här åren uppmärksammat stora brister i hur myndigheter agerar och för mig var JO någon som jag alltid trott skulle stå på min och de svagas sida, det vanliga folket. Det var ju trots allt för oss JO en gång kom till.
Jag har under åren därför skickat in en stor mängd anmälningar till JO, men vartefter tiden gått så har jag förstått att JO inte finns för folket och de svaga. JO finns bara för JO själv.
Kanske är det till och med så att jag, med mitt ovanliga namn, är känd hos JO som en rättshaverist vars anmälningar egentligen bara går raka vägen in i ett arkivskåp.
Jag har fått häpnadsväckande svar från JO som helt enkelt inte är acceptabla och som vittnar om att JO inte ens läst det jag skickat in.
När jag frågar om varför JO inte utreder, så har jag fått till svar att JO själva väljer vad man vill utreda och inte. Detta är ett synnerligen märkligt svar. JO kan säga att man inte år utreda vissa saker, men att JO själva skulle välja vad man tar upp eller inte stämmer inte med JO;s mandat. Får JO en anmälan om myndighetsmissbruk från en privatperson har JO skyldighet att utreda. JO får under inga omständigheter själva välja vad man vill och inte vill utreda.
Jag tänker ta upp två ärenden där jag inte kan tro annat än att Jo inte läst vad som skrivits och att där också gått prestige i ärendena.
Jag har som jag tidigare sagt arbetat med LVU mål, i sammanlagt nu 10 år. Jag har kanske haft ett 15 tal egna ärenden, men jag har också varit behjälplig i långt fler och därför också läst många utredningar. När jag säger att jag uppmärksammat stora brister i sättet att utreda, så är jag långt ifrån ensam. Regeringen har i dagarna föreslagit en ny myndighet som skall bättre bevaka att just utredningarna från socialtjänsten och barnens rättigheter och rättstatus. Docent Bo Edvardsson från Örebro universitet har i åratal skrikit sig hes om de bristande utredningarna och där finns andra som också gjort det, Dr i juridik och före detta lagmannen Brita Sundberg Weitman, som skrivit flera böcker i ämnet. Lena Hellblom Sjögren, fil dr, leg psykolog har inlämnat flera skrivelser till stadssekreterare och regering samt skrivit böcker i ämnet. Organisationer som Stulen barndom har påvisat det och faktiskt också fått erkännande för det de genomlidit själva som styvbarn.
Det kan alltså inte ha undgått JO att socialtjänsten utredningsmetoder är ifrågasatta i många betydelsefulla led. Till och med regeringen har ju förstått.
Förra sommaren uppmärksammade media den lilla 4 årige Mickael som inte fick bo kvar hos sin faster, som av socialtjänsten ansågs som för gammal. Hon var 50. Fallet blev Mickael i Hagfors med hela svenska folket. Jag ombads i detta ärende att företräda Mickaels föräldrar, som ville att han skulle få bo kvar hos sin faster. Jag företrädde alltså i själva verket faster, men ingen kan företräda henne i en LVU rättegång, för hon har ingen talan.
Det tog inte domstolen många timmar att besluta at Mickael fick stanna hos sin faster, trots socialtjänsten utredning som visade att hon och hennes sambo var klart olämpliga.
Nu hade jag alltså en domstol som underkänt socialtjänsten utredning. Att utredningen var grundlagsvidrig rådde inget som helst tvivel om. Den var inte saklig och objektiv som 1 kap 9 § RF säger att den måste vara. Den var så uppenbart felaktig att alla som läste den och som inte ens kände familjen, förstod att det inte kunde stämma. Det var ett rent beställningsarbete för att socialtjänsten skulle få rätt att flytta Mickael. Jag fick tillstånd av fastern och farbrodern att skicka ut den här utredningen till olika människor och ett stort antal människor inom organisationer som NKMR, Samhällets Styvbarn, Stulen Barndom och andra jurister och psykologer etc. fick läsa den. Alla uppmanade mig att anmäla den till JO. Här fanns ett solklart övertydligt fall på ett så allvarligt brott som grundlagsbrott. Utredningen hade inte varit saklig och objektiv som grundlagen fodrat och det tyckte inte bara jag själv, utan uppenbarligen också domstolen och en hel rad andra prominenta personer med stor kunskap. Inte bara jag utan Samhällets Styvbarn lämnade in en anmälan till JO, som vi båda fick besked på att JO beslutat att inte ta upp, med hänvisning till att JO väljer själv vilka ärenden man tar upp och detta var inte ett av dem.
Här försvann all min tilltro till JO som institution. Ingen argumentering, ingenting. JO ville bara inte ta upp det, så enkelt var det och därmed var locket på. Fallet var avslutat, punkt slut. Ärendet har hos JO Dnr 3850.2006.
Nästa ärende, det när jag förstod att JO inte läser och att jag troligtvis behandlas som en rättshaverist hos JO är Dnr 4167-2007.
Jo svarar.; G.G. och G.B. har i en anmälan framfört klagomål mot Försäkringskassan för kassans handläggning av G.B:s sjukpenningärende.
Handlingar har infodrats och granskats.
Jag finner ingen anledning att vidtaga någon ytterligare åtgärd eller att göra något uttalande i saken.
Det här blir riktigt skrämmande, för det är inget sjukpenningärende. Vi har aldrig nämnt det.
Det vi anmäler och begär att JO skall granska;
1. Försäkringskassan påstår att de inte får anmäla brott som kränkande särbehandling (mobbing). Detta är märkligt och bör utredas. Hur kan en myndighet vara exkluderad, ha immunitet att anmäla brott som i värsta fall kan ge upp till 4 års fängelse.
2. Försäkringskassan har tillsynsansvar vad gäller sjukskrivningar, rehabiliteringar etc. I detta fall brast försäkringskassan i sitt tillsynsansvar vilket drabbade G:B mycket allvarligt. Försäkringskassans tillförordnade chef i Värmland erkänner detta och säger att det är beklagligt, men försäkringskassan saknade resurser. Hur många människor har drabbats av att försäkringskassan inte har resurser? Är detta acceptabelt överhuvudtaget? JO tycker inte att detta ens är värt ett uttalande i saken, trots att vi uppmanats att JO anmäla fallet av Håkan Mattson, som då var tillförordnad chef i försäkringskassan Värmland och Lars Högbom, enhetschefen på patientnämnden i Värmland, samt fler högt uppsatta inom försäkringskassan. De var själva allvarligt kritiska till hur saker fungerar och ville att detta skulle komma upp i dagen.
JO har som sagt vad inte ens läst och förstått vad det är vi anmäler och nu vill ingen uttala sig och ärendet är stängt. Det har gått prestige i allt ihop. Jag får bara höra att JO;s beslut inte går att överklaga.
Jag vill ha svar på dessa frågor, varför tar JO inte upp dessa allvarliga saker som jag anmält? Det är inte så att det bara är jag själv som tycker att det är allvarligt och att det måste granskas av JO?
Jag kan inte acceptera att ni bara säger att ni inte finner anledning att ta upp ärenden utan att ni motiverar den anledningen.
Jag förmodar att ni inte kommer att finna någon anledning att svara på detta brev heller och att ni inte tänker göra något uttalande i saken.
Det är beklämmande att JO sjunkit så här lågt. Det var inte det som var meningen när världen fick sin första justitieombudsman.
Göran Grauers.
Kommentarer
Trackback