Julian Asange har all rätt i världen att frukta korrupta svenska domstolar.

Jag skall i den här artikeln analysera ett kort stycke ur en dom från Örebro tingsrätt. Ett stycke som kommer att visa till vilken längd en svensk domstol kan gå.

Låt mig först ge en kort bakgrund. Det är ett civilrättsligt mål och det rör ett så kallat LVU ärende, alltså tvångsvård av barn. Här tror jag att de flesta reagerar och undrar vad ett LVU mål har gemensamt med Asange.

Först och främst så finns där inget bättre sätt för en stat att tysta för staten obekväma röster än att angripa deras barn. Oerhört effektivt och något som används på många platser jorden runt och något som använts i alla tider. Vi kan därför säga direkt att ett omhändertagande av medborgares barn måste vara extremt rättssäkert, vilket det inte är, speciellt inte i Sverige där rättssäkerheten är obefintlig och möjligheten till upprättelse mer eller mindre är lika med noll. Det har alltså allt att göra med Asange och rättssäkerheten, för är den obefintlig i så viktiga ärenden så är den också obefintlig för Asange.

Ytterligare en kort bakgrund. Två föräldrar anklagas 1993 för att sexuellt ha utnyttjat sina barn och misshandlat dem. Man tar LVU på barnen och inför 1994 besöksförbud för föräldrarna. 2002 får jag, som familjens juridiska ombud, LVU och besöksförbud hävt, dock med tillägget i domen att barnen skall förbli i fosterhemmet i så kallad frivillig placering och att föräldrarna inte får lägga sig i vården eller försöka ta hem barnen eller närma sig barnen, om föräldrarna bryter detta så har domstolen i domen beslutat att omedelbart LVU skall gälla.

En sådan här dom är olaglig och Sverige har fällts flera gånger i EU domstolen för liknande domar, men det bryr man sig alltså inte om. 2004 får föräldrarna träffa sina barn för första gången på 10 år.

I den civilrättsliga domen är det ställt utom allt tvivel att föräldrarna skulle vara skyldiga till det de anklagats för. Det bevisas med styrka att misshandeln och de sexuella övergreppen skedde i ett avlastningshem som barnen placerades i 1992 då föräldrarna drabbades av svår sjukdom och olycka. Fosterföräldrarna i det hemmet dömdes till långvariga fängelsestraff.

Kommunen har haft vetskap om detta, men genom lögner och förtal lyckats lägga skulden på de biologiska föräldrarna. Domstolen konstaterar att kommunen begått allvarliga och anmärkningsvärda fel och försummelser, men domstolen slår knut på sig själv för att frita kommunen från ansvar och det är här jag vill rikta uppmärksamheten på hur det kan gå till.

2004 dog fosterpappan i barnens familj och då orkade inte fostermamman ha kvar äldsta pojken som omplacerades i ett annat hem. Observera, det var under tiden en frivilligplacering

Föräldrarna hade alltså juridisk vårdnad om sina barn och skall kunna hämta hem dem när som helst. Här är utdraget ur domen;

 

Kommunen har medgivit att någon undersökning av familjehemmet Eriksson inte skett i anledning av Roberts problem där men kärande har inte visat att det funnits skäl till en sådan utredning. Kärande har inte åberopat någon bevisning till stöd för sitt påstående att det var fel att skilja Robert och Ralf åt och att placera Robert i ett annat familjehem i Y-stad samtidigt som Ralf fick stanna kvar i familjehemmet Eriksson. Kärande har inte heller visat att kommunen haft bristfälligt underlag för sitt beslut.

--------------------

 

Kommunen har medgivit att någon undersökning av familjehemmet Eriksson inte skett i anledning av Roberts problem där; säger domstolen och avslutar med att säga;. Kärande har inte heller visat att kommunen haft bristfälligt underlag för sitt beslut.

Om man inte gjort en undersökning (utredning enligt socialtjänstlagen) så kan där omöjligt finnas något underlag för beslut. Där finns inte ens ett underlag som skulle kunna vara bristfälligt. Där finns inget underlag överhuvudtaget.

 

i anledning av Roberts problem där men kärande har inte visat att det funnits skäl till en sådan utredning.

Misstar jag mig om där inte står att Robert har problem där? Det är ju domstolen själv som uppfattat att han har problem där, så borde då inte domstolen också ha förstått att de problemen måste ha utretts? Så om han har problem i familjehemmet är inte det skäl nog att utreda?

Kärande har inte åberopat någon bevisning till stöd för sitt påstående att det var fel att skilja Robert och Ralf åt

Är det verkligen vår sak att bevisa att det var fel då vi redan bevisat att där inte fanns någon utredning som visade att det var rätt. Måste kommunen inte kunna styrka ett sådant beslut i någon form? Måste man inte utgå från att det alltid är fel att skilja två syskon åt och att om man måste göra det så måste där finnas underlag och utredning?

Det här innebär ju i klartext att det är fritt fram för myndigheter att utan minsta utredning ta medborgares barn och att det sedan är upp till medborgaren att bevisa att en utredning varit nödvändig.

Om problemen är så allvarliga att Robert måste flytta och de två bröderna måste separeras, blir det då inte yttersta allvarligt att man inte utrett vad problemen är? Hur vet man säkert att det inte finns problem för Ralf också. Det är ju väldigt allvarliga problem, så allvarliga att man måste ta till att separera två bröder, så hur kan det komma sig att man låter Ralf bo kvar när man inte ens vet vad problemen är?

Roberts problem där men kärande har inte visat att det funnits skäl till en sådan utredning.

Föräldrarna hade vårdnaden om sina barn och placeringen var frivillig och föräldrarna krävde utredning för att få klarhet i varför sönerna måste separeras och de ville också veta vad problemen var för att låta Ralf få stanna där. Krav på utredning framfördes ett stort antal gånger av föräldrarna direkt med ombud närvarande och också av ombudet direkt till socialtjänsten och nämnden. (Jag var alltså ombudet)

Föräldrarna var alltså vårdnadshavare och krävde utredning, men fick ingen och sönerna separerades utan att det överhuvudtaget utreddes om exempelvis Robert kunde flytta hem till föräldrarna.

Föräldrarna hade alltså ingen som helst talan och deras krav bortsågs från totalt.

 

Domen är på 28 sidor och allt är lika korrupt galet för att frita ko0mmunen från ansvar och fortsatt lägga ansvaret på föräldrarna. Asnage har all rätt i världen att frukta Sveriges genomkorrupta rättssystem

 


Kommentarer
Postat av: Styvfar

Reagerade på "Det här innebär ju i klartext att det är fritt fram för myndigheter att utan minsta utredning ta medborgares barn och att det sedan är upp till medborgaren att bevisa att en utredning varit nödvändig.".

Exakt detta hände i Borlänge förra året och i år fick barnen den utredning mamman krävt. Det tog Borlänge socialnämnd drygt 16 månader att komma fram till att det Mamman sagt hela tiden stämmer. Efter utredningen upphävdes LVU och barnen fick komma hem.

2013-10-14 @ 12:12:56

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback